Prästens löparblogg

Känslan att gå upp 5.30 i morse, titta på termometern och se att det faktiskt stod 1 plusgrad var helt oslagbar. UNDERBART!!! Håller detta i sig, betyder det att den vita skiten på marken smälter lika fort som Anna Ankas hjärnceller.
Och nu ska snön bort fort som f-n!!!! Ser framför mig hur jag springer i skogen; barmark, fågelsång, solen i ansiktet och vinden i ryggen.
Som jag längtar…..

Drog på mig mycket mindre kläder i morse, kunde ha mina vanliga craft löparhandskar, som har varit för kalla i typ 2 fucking månader. Hur kul är det att behöva springa med termovantar????? Man känner sig som en förvirrad jultomte.

Luften idag var varm, helt plötsligt kunde jag dra in luften ordentligt när jag sprang. När det är typ -15 profylaxandas man. Och det är ju givande. Ni som känner mig vet ju att jag bara skaffade ETT barn och sa ALDRIG mer för snart nio år sedan. Den barnmorskan som hade hand om min förlossning, brukar jag ibland tänka på. Hon gör verkligen skäl för epitetet bitterfitta. Vissa har verkligen valt helt fel yrken, hon hade nog passat utmärkt till styckmördare.

Nåväl, löprundan imorse gav mig faktiskt hopp om att vinterhelvetet snart är över. Det kommer att ljusna, det kommer att bli varmare = Gud finns.
Imorgon springer jag antingen backpass eller fartintervaller. Jag vill ha MINST 1 plusgrad när jag vaknar imorgon.
Trevlig kväll, jag och maken ska på Snabba cash.

-26 när jag kollade termometern i morse. Jag var tvungen att kolla två gånger till för att vara säker på att jag inte var med i Blåsningen.
Hur fan kan det vara -26 grader? Det är fullständigt sjukt, rubbat, blir nästan äcklad bara av att tänka på det.
-26!!!! För vems skull då? Av vilken anledning? En ren och skär plåga.

Som tur var är det måndag och för min del betyder det inne träning; idag blev det tuff benträning med hjälp av bosubollen innan mitt lunchspinningpass. Ikväll hade jag som vanligt poweryogapasset 75 min.

Tror nog faktiskt att löpbandet hade vunnit idag, om det hade varit en löpdag.
Imorgon bitti är jag inställd för att springa ute, det ska jag bara blir typ -15 och jag har ju sprungit kallare än så i vinter…..
Men skulle det mot förmodan vara -20 eller mer imorgon bitti, då går jag fasiken ner i källaren, pluggar in Rammstein i öronen och springer till Tyskland (mentalt alltså) Att springa ute i -20 eller mer är inte bra för luftrören, det säger sig självt….

Löpkläderna ligger framme, vi får se om det blir fleecevarianten eller sommarvarianten som används imorgon bitti….

1999 hörde jag dem första gången och blev som nyförälskad. Du hast mich gefragt und uber nichts gesagt……mmmmmm. Det var kärlek vid första lyssningen. Imorgon hoppas jag få höra Du hast och många andra klassiker live i Globen när Rammstein ställer sig på scenen bland fyrverkerier.
Under alla mina år som gruppträningsinstruktör har gruppen trogen följt mig som hunden följer sin husse eller matte. Ett högintensivt spinningpass har inte varit fullvärdigt utan Rammstein; Zwitter, Links 2, 3, 4, Reise, Reise, Sehnsucht, många är de låtar som jag kan in till minsta beståndsdel, den exakta låtlängden, texten, vrålen.

För ett par år sedan började jag som bekant satsa på löpningen mer aktivt. Jag springer mer och mer sällan med musik. Förr sprang jag alltid med musik i öronen och då bara hårdrock. Den absolut bästa träningsmusiken, tryck, energi, kraft. Förstår inte hur man kan träna till skitmusik som Kent, Gyllene Tider och den absolut värsta av dem alla: Magnus Uggla. Jag blir illamående när jag hör hans låtar på radio.

Nu för tiden bara LYSSNAR jag ofta på hårdrock, tillåter mig att ryckas med, sjunga med, njuta. Ja, musik är en ren och sann livsnjutning.

Jag äger en äkta hårdrocksjäl. AC/DC, Metallica, Maiden, Judas Priest, Mustasch, Guns N´roses, Nirvana och såklart den bästa av dem alla RAMMSTEIN, som imorgon intar Globen. Jag är där och jag kommer få rysningar av Mein herz brennt, Links och många fler.

Idag skulle jag ha sprungit långpass ute, men med det senaste långpasset ute i -10 i färskt minne, var jag idag snäll mot mig själv och bytte naturen till löpbandet i vår källare. Det blev långpass OCH fartintervaller. Svett, hög puls, adrenalin och en jävla massa endorfiner.
Har faktiskt inte sprungit på vårt löpband under hela vintern, har dock sprungit på gymmets löpband ett par gånger.
Annars är jag naturen trogen.
Imorgon bitti blir det som vanligt en uterunda igen. Kan behöva kyla ner mig innan kvällens konsert i Globen. Annars är risken stor för överhettning…..Mein herz brennt…..

Jippi. Verkligen. Jag är så trött på denna kyla och denna snö så att jag bara vill spy. Imorse när klockan ringde 5.30 var det -9. Suck.
Och idag var det en sådan där kall kyla. Första fem minuterna var kalla. Men sedan är det som det vänder. Värmen börjar spridas i kroppen, andning och löpsteg synkar ihop sig. man blir en helhet i löpningen. Benen går av sig själva, fötterna lyfter sig från marken.
Endorfinerna börjar spruta i kroppen.

För mig finns aldrig alternativet att ligga kvar i sängen de mornar jag har bestämt mig för att löpträna. Jag vänder på det och tänker på allt som löpningen ger mig hela tiden. Från själva löprundan och hela dagen; kraft, energi, tillfredsställelse.

Jag tror att det är just i karaktären som det beslutas; är man en trogen träningsmänniska eller en ambivalent periodare?

Man måste bestämma sig. Bara gör det. Upp ur sängen och på med kläderna. Tänk inte så in i helvete.
Bara gör.
På så vis får man in träningen i ens liv och träningen blir lika självklar som att äta, sova, duscha etc.

Imorgon ringer klockan åter 5.30. Jag hoppas på lite mildare väder då. men är det inte det, så funkar det med.
Mitt köldrekord ute denna vinter är -21…. och det gick ju faktiskt att springa i så kallt.

Snart är det vår……

Jag är helt ointresserad av att se sport på TV, även om det är OS. Det enda jag gillar att titta på är friidrott och då endast löpgrenarna (förvånande va?).

Så när min familj i morse låg kvar i den varma sänghalmen och tittade på den lååååååånga OS-invigningen, drog jag på mig mina svarta vinterbonade CRAFT löpartights, min svarta CRAFT underställströja, min microfleece, min NIKE löparjacka i plommonfärg, mina seger-strumpor och mina ASICS TN 833 och gav mig iväg på veckans femte löprunda. Den mest utmanande.

Valde skogsterräng, som självfallet var minimalt upptrampad och desto mer snö. Jag fick arbeta järnet med baksida lår och rumpa, vader fick sitt när jag åkte ned i snön till knäna emellanåt. Härligt och en rejäl pulshöjare!

Drog i mig några skedar Nutella innan jag gav mig iväg i morse och det var nog tur… I veckorna när jag springer runt 5.30-tiden kör jag i regel alltid helt och hållet på fastande mage.
Men gårdagens mathållning hade mera att önska, så i morse visste jag att jag låg på minus. Det är i de lägena Nutellan är ovärderlig. Mycket kolhydrater, mycket fett som man använder omgående. Tack Runners World, världens bästa löpartidning, för tipset!

Har nu avnjutit en brakbrunch med frukt, fil, rågkuddar, stekt ägg och för ovanlighetens skull åt jag en rostad macka också.

Nu har jag massor av krafter att rensa sonens garderob och åka och storhandla. Jag får ju belöningen ikväll; deltävling 2 från Sandviken.
Jag och sonen är nördigt intresserade av Melo….

Jag är allergisk mot dåliga bortförklaringar; ”nu kan jag inte börja träna, för jag har ju så mycket på jobbet”. Eller ” det är ingen idé att börja äta nyttigt nu, för vi åker ju snart på semester”. Alla bortförklaringar av den kalibern är ett tecken på en enda sak: REN OCH SKÄR LATHET!!!!!

Nu lever vi, inte imorgon, inte nästa år, inte i sommar.
Tid är varje ögonblick här och nu. Ingenting annat.

Under mina år i friskvårdsbranschen har jag hört många puckade bortförklaringarna till varför man inte tar hand om sig. Skulle de tanka bilen med diesel om den går på 95-oktanig bensin?
Nej, aldrig i livet.
Men de äter själva på Mc Donald´s eller svullar i kakor, gömda bakom lögner som de nästan tror på själva.

Det finns ALLTID tid att ta hand om sig, det måste det göra, annars får man omprioritera.
Det finns ett underbart ordspråk: ”Den tid man inte avsätter i fysisk aktivitet, får man senare avsätta till att vara sjuk”.
Provocerande kan man tycka, men kan bli sanning för många.

Ta bara den hiskeliga ökningen i Sverige av Gastric by pass-operationer (magsäcksförminsking). Mångas leverne i Sverige idag är bokstavligen livsfarligt. Just nu är behovet enormt, väntetiderna långa och risken är att många inte hinner opereras innan det är för sent.
De flesta som behöver en gastric by pass, har det behovet p g av ett osunt leverne med fel kost och ingen motion. Fetman i Sverige har aldrig varit ett så stort folkhälsoproblem som nu.
Jag säger bara VAKNA!!!!!!

Även om man inte lider av fetma, så finns det många andra anledningar att ta hand om sig; psyke, fysik, själsliv.
Vi människor är en enhet, en helhet.

Imorgon bitti tar jag min helhet ut på en löprunda. Sen har jag begravning….

Att morgon efter morgon, månad efter månad, springa riktigt tidigt bidrar till många intressanta möten.

Vi är ett gäng som är ute i ottan; andra löpare, hundägare, gångare. Vissa ler man till, vissa säger man hej till och vissa säger man ingenting till.

Det finns en kvinna i övre medelåldern, som går väldigt målmedvetet varje morgon. Hon har gul reflexväst, precis som jag har. Hon har en lika ful mössa som jag har, neddragen så långt det går och så tittar hon alltid ned i marken när hon går där med raska steg.
Imorse var jag väldigt nära att säga hej när vi korsade varandra. Mest för att se reaktionen. Men jag hejade inte. Jag tittade bara på henne. Om hon hade lyft blicken, hade hon fått ett leende.

Jag är själv en ensamtränare. Jag gillar inte att köra någon annans race, jag vill köra mitt eget när jag tränar. Att leda en grupp som jag gör när jag har yogapass, spinningpass, pumppass och corepass är en annan sak. Då leder jag gruppen.

Den stora njutningen med löpningen är ju delvis att det är helt och hållet ens egen tid med sig själv. Ibland beter jag mig också som kvinnan som tittar ner i marken; går helt in i min värld och ser inget runt omkring.
Men tidigt på mornarna är jag mer uppmärksam; ser vilka jag möter, söker ögonkontakt.
Vi har en egen värld, vi som tränar ute tidigt.
Den känns oförstörd och helig. Imorgon är det dags igen. Klockan ringer 5.30.
Om jag möter kvinnan imorgon, ska jag nog säga hej.

Jo, tack, jag erkänner villigt. Jag är legitimerad träningsnarkoman, som älskar att ha träningsvärk, som ser mat som ren föda & näring, som njuter av att känna mig lite spyfärdig efter fartintervaller.

Har ingen aning om hur livet skulle vara utan träning; jag har aldrig provat och hoppas att jag aldrig behöver göra det.
Träningen är en lika självklar del i mitt liv som att duscha, prata, borsta tänderna etc.

Ibland får jag den OERHÖRT korkade frågan: Tränar du fortfarande? Jag kan aldrig svara på den frågan utan ironi. Brukar ställa en motfråga; Sover du fortfarande? Hoppsan, så surt det kan bli då. Det är som man trampar på en öm tå.

Tycker det är så fascinerande att vi som tränar kan förefalla så provocerande för de som inte tränar. Vi kan locka fram: jantelag, missunnsamhet, avundsjuka, dåligt samvete, kass karaktär bara genom att stå för att vi älskar att träna.
Jag har känt av de flesta strömningar genom åren. Har ju jobbat i friskvårdsbranschen sedan 1995….

För att inte tala om alla kommentarer jag har fått för att jag är smal. Det är helt okej att slänga ur sig vad som helst till den som är smal, men skulle jag gå fram till en fet människa och säga;” Men hoppsan, va fet du är. Borde kanske ta och banta bort lite fläsk”, ja då skulle det ta hus i helvete och jag skulle kallas fördomsfull och arrogant. SUCK!!!!!

Minns särskilt en kommentar som jag fortfarande kan reta mig på; jag väntade Samuel och hade en pytteliten bebismage (jag gick upp sammanlagt 5 kg när jag väntade honom). En ful, fet kärring på gymmet lyste upp med hela sitt ansikte när hon fick se mig och utbrast: ”Men så roligt att du ska har barn, men du kommer aldrig mer få tillbaka din platta mage, det förstår du säkert själv” Jag log tillbaka med alla huggtänder och svarade: ”Den är tillbaka inom tre månader, det har du mitt ord på”.
När den platta magen var tillbaka redan efter två veckor, snörpte kärringen på munnen och frustade: ”Det där är inte hälsosamt, barnet måste ju ha fett”. Bitch, tänkte jag. Där fick du!

Nej, våga säg ifrån om du får nedlåtande kommentarer om du är vältränad eller smal. SVÄLJ DET INTE! Jag hugger ALLTID tillbaka nu och det är så SKÖNT! Jag skiter fullständigt i om mottagaren blir stött. TA INTE ANDRAS FÖRDOMAR ELLER PROJEKTIONER!!!!!!
Jag har valt att vara smal, vältränad och stark. Och det tänker jag fortsätta med!

Idag har jag kört skiten av mig, ser fram emot återhämtningslöprundan imorgonbitti kl. 05.30. Då ska jag bara softa lite.
Efter mitt lunchspinningpass som jag alltid leder på måndagar, körde jag hysteriskt snabba fartintervaller på löpbandet. Höll ca 15 km/h i ca 2-3 minuter, sen ner på ca 13 km/h för att sedan gå upp till 15 km/h igen.

Fick avsluta dagen med en härligt yogapass. Eftersom det är jag som leder passet, kan jag styra lite från gång till gång vilka övningar som ska vara med, så idag valde jag mycket rygg, mage, midja och benstretch.

Löpkläderna ligger framme, klockan ringer tidigt….

Jag brukar köra tuffa ben med det alpina skidgänget som jag tränar på söndagmornar. Idag hade jag bestämt mig för att lägga på ännu lite mer. Och jag kan ju säga att jag har gett mig själv träningsvärk….

Körde benböj på alla de vis; vanliga med axelbrett mellanrum mellan fötterna, riktigt smala med hälarna på en viktplatta och benen tätt ihop, riktigt breda både med skivstång på axlarna och en variant med en stor vikt i händerna mellan benen. Lägg därtill utfall med fot på brädan och hantlar i händerna, rumplyft med fötterna tätt ihop på brädan, vader och statiska ben. Plus en konditionshöjande steppgång med hjälp av brädan.

Ikväll var jag på min underbara danslektion; det är en mix av jazzdans, balett och modern dans. Idag gjorde vi tuff och krävande koreografi. Kände av mina ben, härligt!

Imorgon ska jag springa, ha lunchspinningpass och yogapass. Det kommer att kännas. Men det som inte dödar, det härdar.
Dessutom har diskmaskinshelvetet pajat. Toppen, verkligen. Bra att maken kommer hem från Schweiz inatt….

Eftersom den där fruktansvärt jobbiga, vita, kalla massan på marken vägrar försvinna, valde jag idag att mosa fartintervaller på löpbandet.
Startade lugnt på 12 km/timme som uppvärmning, ökade i flera omgångar till ca 15-16 km/timme, samtidigt som jag ökade incline till ett max på 4.0.
Det kändes fint i rumpan och baksida lår. Mmmmmmmmmm. Mådde lite småilla när jag 35 minuter senare klev av löpbandet, ungefär som att åka Finlandsfärja….

Igår körde jag ett kort och koncist styrkepass med inriktning på lats, mage, triceps, biceps och bröst. Tränade ganska exakt i 35 minuter; ingen vila emellan övningarna och variation mellan maskiner, dragapparat, hantlar och funktionella övningar på bosuboll.

Ett kort och koncist styrkepass är MYCKET mer effektivt än sega utdragna gympass med vila mellan övningarna. Ett styrkepass ska inte ta längre tid än MAX 60 min, gärna 45 min. Då får man effekt av träningen!

Imorgon planerar jag för långpass, hoppas det inte snöar mer inatt. Siktar på att springa åtminstone 15 km.

Annars njuter jag av att det äntligen är ca 0 grader. Underbart! Nu ska det bara bli varmare, har jag bestämt!