Prästens löparblogg

Det var sannerligen länge sedan jag sprang mig illamående. Tror att det lär ha varit i höstas senast.
Men idag hade jag bestämt mig för en riktig genomkörare.
Fartintervaller, det betyder springa fort som fan tills kroppen kroknar (ca 20-30 sek), lunka ca 20 sek och så på intervallen igen med samma intensitet (eller snabbare om möjligt).

Först uppvärmning i ca 10 min, sedan första intervallen lite långsammare än de övriga 9. När jag var uppe på 6:e intervallen började framsida lår kännas riktigt mysiga=jag älskar mjölksyra, särskilt när det gör förbannat ont. Åh, vad det härdar )).

Vid fartintervall nr 8 ökade jag om möjligt farten ännu mer och tog i så jag mådde lite småilla mot slutet. Intervall nr 9 och 10 gick på ren vilja och illamåendet satt som en smäck. Dock blev jag inte spyfärdig på riktigt utan det höll sig till ett molande. Och lite blodsmak i munnen.
Det är alltså äntligen VÅR!!!!

Tycker att snön börjar bli bra på att försvinna nu. Dock är milspåret på Björnön fortfarande ospringbart p g av längdåkningsspåren. NU FÅR DET RÄCKA!!!! Ploga bort skiten nu!

Lunch känns som ett toppenbra alternativ just nu. Magen kurrar inte, den skriker.

Vårens första långpass (jo, jag har sprungit en del långpass i vinter med, men nu är det VÅR) är avklarat.
Sitter här i fåtöljen svettig, endorfinstinn och har just druckit en Gainomax.
Hade planerat precis hur jag skulle springa: hemifrån till Björnön, milen på Björnön och så hem igen. Det är vanligtvis ett perfekt långpass på ca 17 km (när det INTE är snö alltså).
Nu har ju milspåret på Björnön varit barkaderat av ett fucking längdspår hela vintern, som de har dragit upp i mitten av spåret, så löpare och fotgängare har ingenstans att ta vägen. Grrrrrrrrrrr.

Idag tyckte jag att längdspåret skulle vara ett minne blott och vi året-runt-löpare åter kunde få ta över milspåret.
Jo, tjena.
Sprang på kanten av de j-la spåren i ca 1.5 km, innan jag fick nog och sprang in på 5 km-spåret. Sprang sedan 4 varv på 2.5 km-spåret. Det är bra för psyket .
Maran är ju två varv på ungefär samma bana….

Sprang dock åt motsatt håll två av gångerna på 2.5-spåret….

Nu ska jag strax laga kycklinggryta & ris. Just nu känns det som jag skulle kunna äta upp en trebarnsfamilj…

Ett ynka underställ (craft), löparjackan, löpartaightsen, min TUNNA mössa, mina löparvantar, solbrillor och så denna underbara SOL, som faktiskt värmer idag.
Ja, upplägget för att springa ett längre löppass idag var optimalt.
Känslan att springa och återigen SE asfalten var så underbar, det betyder att den vita, äckliga massan bör vara ett minne blott snart. Och så hoppas jag innerligt att det dröjer en sisådär 50 år till nästa vinter av den här kalibern, det borde finnas någon rättvisa för oss vinterhatare!!!!

Sprang först snöterräng genom skogen (cykelvägen till Björnön har en optimal skog ovanför sig, som jag ofta springer i, den sprang jag även idag inledningsvis) fram till cykelbanorna som går via Hässlö flygplats och Hälla, solen sken och efter bara någon kilometer fick jag dra NED dragkedjan i min lila löparjacka. Jag skriver det igen; jag fick DRA ned dragkedjan på löparjackan…Vilken underbar kontrast till känslan att springa i -18 och både se ut och känna sig som en fucking eskimå med alla dragkedjor uppdragna så långt det bara går.
Löpkänslan idag var UNDERBAR och att se asfalten på flera ställen var en riktig tio-poängare!
Endorfinkicken efter löprundan idag var ett lyckorus utan dess like. Hur kan man leva utan träning? Det är för mig en gåta hur man som vuxen, frisk individ väljer bort träning ur sitt liv….

Nu när asfalten börjar skymta igen, kan jag äntligen börja mosa asfaltsträning inför Stockholm Marathon, för 4.2 mil på asfalt kräver träning på asfalt. Förra året sprang jag förvisso en del på asfalt innan maran, men jag behöver mer träning på asfalt i år. Så fort det blir barmark planerar jag att lägga åtminstone två av mina 4/5 löppass per vecka på asfalt.
Avslutade dagens löppass med en hopplöst snöig, oplogad terräng. Nämligen ”grusvägen” bredvid E18 Hälla. När det är barmark är det en skön väg, idag var den helt överjävlig. Känner att baksida lår fick arbeta rejält, eftersom underlaget var så ojämnt.
Så snöhelvete; SMÄLT!!!!!!!!!!
Våren är på väg, frågan är återigen; hur lång tid kommer det ta innan drivorna är borta och var ska allt vatten ta vägen?
Nu laga och sedan äta lasagne.

Hallå! Det är 2 mars nu!!!!! Det är nu man ska börja kunna klä av sig vinterplaggen och ställa de fula Bally-skorna i ett förrråd längst in och slippa se dem på minst 8 månader…. Men icke denna hemska vinter.

Löprundan imorse gav mig iaf en glad överrraskning. Min illgröna reflexväst var helt onödig. Trots att jag sprang mellan kl. 6-7, så var det typ ljust ute. Vilken enorm skillnad det gör för terrängen. Plötsligt är man inte längre endast anpassad till upplysta cykelbanor denna arla morgonstund, utan kan springa skogsterräng om man vill, även tidigt på morgonen. Väldigt trevligt, för jag börjar bli fett trött på cykelbanorna. Ändå byter jag ofta rutt för att få omväxling såväl träningsmässigt som upplevelsemässigt.

Imorse kunde jag springa den sista biten i skogen, för nu såg jag mina fötter!
Och det är betydligt roligare att kunna variera sin terräng som man kan göra i skogen. Det blir mer utamanande löpning också!
Imorgon blir det backpass, det var rätt länge sedan jag bara mosade backar.
Längtar….

Annars kände jag mig måttligt road av att behöva dra på mig mina Bally-kängor idag igen…..
Och jag undrar vad alla denna snö ska ta vägen när den väl ska smälta….
Kan bli en riktig rysare….