Prästens löparblogg

Vårens första långpass (jo, jag har sprungit en del långpass i vinter med, men nu är det VÅR) är avklarat.
Sitter här i fåtöljen svettig, endorfinstinn och har just druckit en Gainomax.
Hade planerat precis hur jag skulle springa: hemifrån till Björnön, milen på Björnön och så hem igen. Det är vanligtvis ett perfekt långpass på ca 17 km (när det INTE är snö alltså).
Nu har ju milspåret på Björnön varit barkaderat av ett fucking längdspår hela vintern, som de har dragit upp i mitten av spåret, så löpare och fotgängare har ingenstans att ta vägen. Grrrrrrrrrrr.

Idag tyckte jag att längdspåret skulle vara ett minne blott och vi året-runt-löpare åter kunde få ta över milspåret.
Jo, tjena.
Sprang på kanten av de j-la spåren i ca 1.5 km, innan jag fick nog och sprang in på 5 km-spåret. Sprang sedan 4 varv på 2.5 km-spåret. Det är bra för psyket .
Maran är ju två varv på ungefär samma bana….

Sprang dock åt motsatt håll två av gångerna på 2.5-spåret….

Nu ska jag strax laga kycklinggryta & ris. Just nu känns det som jag skulle kunna äta upp en trebarnsfamilj…