Fartintervaller & illamående
Det var sannerligen länge sedan jag sprang mig illamående. Tror att det lär ha varit i höstas senast.
Men idag hade jag bestämt mig för en riktig genomkörare.
Fartintervaller, det betyder springa fort som fan tills kroppen kroknar (ca 20-30 sek), lunka ca 20 sek och så på intervallen igen med samma intensitet (eller snabbare om möjligt).
Först uppvärmning i ca 10 min, sedan första intervallen lite långsammare än de övriga 9. När jag var uppe på 6:e intervallen började framsida lår kännas riktigt mysiga=jag älskar mjölksyra, särskilt när det gör förbannat ont. Åh, vad det härdar 
)).
Vid fartintervall nr 8 ökade jag om möjligt farten ännu mer och tog i så jag mådde lite småilla mot slutet. Intervall nr 9 och 10 gick på ren vilja och illamåendet satt som en smäck. Dock blev jag inte spyfärdig på riktigt utan det höll sig till ett molande. Och lite blodsmak i munnen.
Det är alltså äntligen VÅR!!!!
Tycker att snön börjar bli bra på att försvinna nu. Dock är milspåret på Björnön fortfarande ospringbart p g av längdåkningsspåren. NU FÅR DET RÄCKA!!!! Ploga bort skiten nu!
Lunch känns som ett toppenbra alternativ just nu. Magen kurrar inte, den skriker.
Tags: Heléne Leijon