Prästens löparblogg

Jippi. Verkligen. Jag är så trött på denna kyla och denna snö så att jag bara vill spy. Imorse när klockan ringde 5.30 var det -9. Suck.
Och idag var det en sådan där kall kyla. Första fem minuterna var kalla. Men sedan är det som det vänder. Värmen börjar spridas i kroppen, andning och löpsteg synkar ihop sig. man blir en helhet i löpningen. Benen går av sig själva, fötterna lyfter sig från marken.
Endorfinerna börjar spruta i kroppen.

För mig finns aldrig alternativet att ligga kvar i sängen de mornar jag har bestämt mig för att löpträna. Jag vänder på det och tänker på allt som löpningen ger mig hela tiden. Från själva löprundan och hela dagen; kraft, energi, tillfredsställelse.

Jag tror att det är just i karaktären som det beslutas; är man en trogen träningsmänniska eller en ambivalent periodare?

Man måste bestämma sig. Bara gör det. Upp ur sängen och på med kläderna. Tänk inte så in i helvete.
Bara gör.
På så vis får man in träningen i ens liv och träningen blir lika självklar som att äta, sova, duscha etc.

Imorgon ringer klockan åter 5.30. Jag hoppas på lite mildare väder då. men är det inte det, så funkar det med.
Mitt köldrekord ute denna vinter är -21…. och det gick ju faktiskt att springa i så kallt.

Snart är det vår……