Prästens löparblogg

Maken och jag gav oss ut på längd just när det började mörkna nu på eftermiddagen.
Det är ett bra komplement till löpningen. Man får träna mage, rygg, triceps, bröstmuskler och självfallet ben, rumpa, vader.

Pulsen ligger aningen lägre än vid löpningen och det känns skonsamt med längdåkning för knä- och fotleder.

Jag blir dock ALLTID lika förbannad på mig själv när jag åker längd, för jag har så kass balans i nedförsbackarna.
Inte blir det bättre när maken håller på att skratta ihjäl sig för att jag ser ”Så rolig ut” när jag åker i nedförsbackar.
Jag ser troligen ut som en skitnödig fibromyalgihäxa när jag åker nerförsbackar med längdskidor.
Lätt böjda knän, ut med rumpan och armarna rakt ut. Inte blir bilden bättre av att jag har en liten tendens till att vända knäna inåt.
Rent estetiskt är jag snyggare som löpare . Men jag bjuder på min fula längdåkningsstil, den kan ju bara förbättras.

Imorgon leder jag två pass; först ett pumppass med extra ben (ett manligt skidgäng varje söndag kl. 10 som jag kör skiten av under skidsäsongen) och imorgon kväll leder jag ett corepass.
Nu ska jag äta, så jag är påfylld och stark inför morgondagen!

Ett milt snöfall, -8.
Jag gick upp ur sängen, drog på mig löparkläderna, snörade på mig mina Asics och gav mig iväg på veckans femte löprunda.
Lätt att andas, sprang medvetet lite långsamt i början, tog en väg jag sällan tar och den var självfallet helt oplogad.

Jag har snittat på ca 4 eller 5 löppass/vecka de senaste åren.
Kommer lägga mig på ca 5/vecka under 2010.
Då får jag in alla de olika löppassen jag vill ha under en vecka; långpass, backpass, intervaller och vanlig distans.
Idag blev det ett vanligt distanspass med aningen fartökning av sista kilometern.

De dagar i veckan som jag inte springer tränar jag styrketräning och yoga.
Jag leder ju också fortfarande några pass/vecka på Apalby friskcenter, där jag arbetat sedan 1997.

Så nej, jag har inga inplanerade vilodagar. Mer om vilodagars vara eller icke vara här på bloggen snart!

Drygt 5 månader kvar till Stockholm Marathon, som går av stapeln lördagen den 5 juni. Start kl. 14.
Jag längtar!!!!!

En härlig nyårsdag.
-6, vindstilla. Sov till 12, drog upp maken ur sängen och drog med honom på en lugn löprunda.
Det är nyttigt att springa med någon med ett annat löptempo än ens eget ibland.
Min man springer aningen långsammare än vad jag gör när jag springer själv.
Vi sprang och pratade.
Jag springer mina långpass i prattempo, annars går det betydligt fortare när jag springer.
Prata är inte att tänka på under mina vanliga distanspass, möjligen korthuggna svar som ja eller nej eller kanske eller tyst.

Att ibland springa med någon som springer snabbare än vad man själv gör, är också bra träning. Ibland kan det vara svårt att pressa sig själv att dra upp tempot under en längre tid i löpspåret. Springer man med någon som springer snabbare, har man ju liksom inget val. Det är bara att haka på!

Jag är en ensam-löpare. Ibland kan det vara kul som omväxling att springa med löparkompis, men för min del så är den stora behållningen med löpning att bara få vara.
Andning, tankar, löpsteg blir ett. Här och nu-perspektivet.
Det går lite om intet om man alltid springer med löpkompis.
Men detta är en smaksak! Vissa löpare gillar att springa i grupp eller med en kompis jämt.

Löprundan idag var som en lisa för själen. Stilla snöfall, skön terräng, lätt att andas (ja, jag är inte bakis, är för dålig på att festa för att kunna bli bakis).

Jag drog iväg lite snabbare än maken under några kilometer idag. Behövde känna tempo och pulsökning.

Nu blir det en skön kväll med familjen.