Prästens löparblogg

Den där lilla fjantturen imorse i -21 räckte inte idag.
Jag åkte in på gymmet efter prästjobbet idag.

Jag styrketränar alltid korta och effektiva pass.
I princip aldrig längre än 45 min. Oftast ligger mina styrkepass på mellan 30-45 minuter.
Jag kör ofta två styrkeövningar parallellt. T ex idag så varvade jag bröst och biceps.
Om man alternerar mellan två styrkeövningar får man dels ett mer tidseffektivt pass med lite vila mellan övningarna och dels får man både mer pump i musklerna och högre puls.

Idag körde jag:
Uppvärmining på Vibben 10 min med fokus på djupa ben, för att komma åt vaderna.
Bicepscurl med hantlar varvat med bänkpress med fri stång.
Bröst i chestpress-maskinen varvat med bicepsövningen hammercurl med hantlar (hantlarna framför kroppen, raka armar i utgångsläget, tummarna framåt på hantlarna, lyft hantlarna med hjälp av endast underarmarna, undvik att gå hela vägen upp till axlarna med hantlarna, vänd där biceps fortfarande är spänd).
Hammercurl aktiverar även en muskel i underarmen.
Jag körde också bröst och biceps i Easy Power Station-maskinen.
Det är en maskin, där man lyfter sig själv och väljer vilket handtag man ska hålla i. Olika handtag aktiverar olika muskelgrupper. Ju mindre vikt man lägger på, desto mer lyfter man av sin egen kroppsvikt.
Jag avslutade med ländryggen i Belly back och situps på bosuboll.
Tränade ganska exakt 35 minuter på gymmet idag.

Imorgon blir det också styrketräning; rygg, axlar, midja och sneda bukmusklerna.

”Det ska bli mildare”, jo tjena.
Köldrekord för min del idag, Har aldrig tidigare sprungit i -21.7.

-21.7.

För första gången under en löprunda, så frös jag lite om fingertopparna de första fem minuterna (detta trots termovantar a´la Polarkyla).
Kinderna kändes efter ca 30 min, som om jag hade sprutat in en massa botox med en kulspruta i hela ansiktet. Det var tämligen svårt att få ansiktsmusklerna att följa med när jag skulle säga hej till maken efter löprundan.
Faktiskt kändes inte inandningsluften så ansträngande som man kan tro.

Det som trots allt känns rätt coolt, är att nu vet jag att det funkar att springa när det är kallare än -20.
Efter detta kommer man tycka -10 är rena barnleken.
Att spränga sina egna gränser för vad man tror sig klara, är en riktig kick för träningen och självförtroendet.

Jag kommer att le idag, jag har sprungit ute i -21.7!
Och jag fick verkligen huvudet rensat, predikan som jag ska hålla om ett par timmar i Skinnskattebergs kyrka fick sig en rejäl genomkörare i -21.7.

Nu mastodontfrukost!