Prästens löparblogg

Vaknade kl. 05 av katten som ville gosa/busa. Gick upp, kollade termometern och insåg till min lättnad att det var varmare än -20….

Drog på mig alla löpkläder och drog iväg ca 5.30.
Ett lätt snöfall och lite blåst mötte mig.
Idag var det en sådan där löprunda som bara gick så himla lätt. Det kändes som att springa på bomull (trots min enorma träningsvärk i rumpan, den är inte nådig!!!!).

Jag sprang längre än jag tänkt. Höll på att skrämma livet ur ett par som var ute på morgonpromenad. När jag hade passerat dem, hörde jag att mannen sa:
”Springa nu, ja det kan man ju också göra…” Då log jag.

Väl hemma så fick jag ett lyckorus av sällan skådat slag. Endorfinkicken imorse var enorm.
Var tvungen att kväva ett fnissanfall, annars hade hela familjen vaknat.

Jag åt en STOR frukost idag, kände mig förhållandevis utsvulten.
Skulle ALDRIG fixa hungern i Robinson, är heller varken tävlingsmänniska eller någon överlevare….
Men jag är en stolt löpare!