Prästens löparblogg

Drygt 5 månader kvar till Stockholm Marathon, som går av stapeln lördagen den 5 juni. Start kl. 14.
Jag längtar!!!!!

En härlig nyårsdag.
-6, vindstilla. Sov till 12, drog upp maken ur sängen och drog med honom på en lugn löprunda.
Det är nyttigt att springa med någon med ett annat löptempo än ens eget ibland.
Min man springer aningen långsammare än vad jag gör när jag springer själv.
Vi sprang och pratade.
Jag springer mina långpass i prattempo, annars går det betydligt fortare när jag springer.
Prata är inte att tänka på under mina vanliga distanspass, möjligen korthuggna svar som ja eller nej eller kanske eller tyst.

Att ibland springa med någon som springer snabbare än vad man själv gör, är också bra träning. Ibland kan det vara svårt att pressa sig själv att dra upp tempot under en längre tid i löpspåret. Springer man med någon som springer snabbare, har man ju liksom inget val. Det är bara att haka på!

Jag är en ensam-löpare. Ibland kan det vara kul som omväxling att springa med löparkompis, men för min del så är den stora behållningen med löpning att bara få vara.
Andning, tankar, löpsteg blir ett. Här och nu-perspektivet.
Det går lite om intet om man alltid springer med löpkompis.
Men detta är en smaksak! Vissa löpare gillar att springa i grupp eller med en kompis jämt.

Löprundan idag var som en lisa för själen. Stilla snöfall, skön terräng, lätt att andas (ja, jag är inte bakis, är för dålig på att festa för att kunna bli bakis).

Jag drog iväg lite snabbare än maken under några kilometer idag. Behövde känna tempo och pulsökning.

Nu blir det en skön kväll med familjen.