Prästens löparblogg

Min pappa, Roger Leijon, var en prestigelös arbetare, jag vågar påstå att han var Västerås bästa murare/plattläggare.
Han hade en enorm yrkesstolthet.

Han hatade hierarkier och översitteri. Han fnös åt etiketter och titlar: ”jävla trams”, sa han alltid om människor som satte sig över andra i betydelse.
Han var också mannen som svor i varannan mening. Om han ville ha krattan, sa han inte ”kan jag få krattan”, han sa ”kan jag få krattjäveln”.
Han hade händer stora som dasslock och benmuskler som en byggare.
Han älskade sitt arbete, många är de kök och badrum han har lagt i Västerås med omnejd. Han gillade att arbeta hårt.
Många är de murare i stan som har haft honom som förebild, det är sannerligen en konst att kakla ett tak t ex…..

Pappa var en enkel man med MÅNGA åsikter, som han mer än gärna diskuterade. Vi hade inte alltid samma åsikter, men mig lyssnade han alltid på när vi diskuterade. Det gällde inte alla….;-)

Idag höll jag mitt pumppass med skidgänget. Jag var rätt aggressiv idag, la på mycket mer på stången än jag brukade och så bara MOSADE jag, så jävla skönt, för att uttrycka mig som pappa skulle ha gjort.

Och mjölksyran har sällan varit så skön som idag, det riktigt brann i låren.
Efter passet, la jag mig i solariet och gjorde två saker samtidigt; grät och blev brun. ”fan va effektiv du är”, hör jag pappa säga och flina.

Saknaden är enorm.