Prästens löparblogg

Hade två härliga träningskunder idag på fm.
Jag får kraft och energi av att arbeta. Vissa som har sorg behöver ta time out, det är fullt förståeligt. Jag funkar inte så. Jag kan få gråtattacker lite titt som tätt, känna en enorm tomhet och saknad sticka till, men jag skulle bli tokig av att vara helt ledig.

Efter mina två träningskunder, körde jag lunch-pumppasset. Det var riktigt skönt idag, gormade rätt ordentligt på de som var med på passet, fast med glimten i ögat.
Körde extra tungt på ben, körde extra många armhävningar, både breda och smala. De blir extra effektiva om man sätter händerna på brädan suger in magen och tittar en aning framåt. Självfallet med tårna i golvet. Inga kärringvarianter med knäna i.

Om man vill bli starkare på just armhävningar, ska man göra så många man orkar med bara tårna i golvet först. När man antingen börjar svanka eller puta upp med rumpan, ska man sätta i knäna.
Efter mycket träning, behöver man aldrig sätta i knäna.

Efter pumppasset var jag varm, men inte nöjd. Ställde mig 30 min på löpbandet och körde fartlek, dvs accelererade farten i omgångar. Sista minuten sprang jag i rush-tempo.
Sen mådde jag faktiskt lite småilla. Mysigt.

Snart kommer en god vän och hennes son. Tänker ha så trevligt jag kan ikväll.
Imorgon står pappas dödsannons i Vlt. Jävla skitpisshelvete.
Tänker springa backpass eller fartintervaller innan frukost imorgon. Behöver fylla på med endorfiner; vi ska ta itu med hans lägenhet imorgon….

Snart Let´s dance…..Livet rullar på och ändå inte…..