Prästens löparblogg

Sprang i -17 och solsken idag. Sprang och grät samtidigt, sparkade på några fula träd som stod mitt i skogen.
Kändes som att springa fram sorg, frustration, aggression.
Bara ut med skiten!!!

Sprang fort, sprang aggresasivt, sprang och fick riktigt hög puls.
Så fruktansvärt skönt.
Kylan kändes inte, det kanske bet i kinderna, vad vet jag.
Jag bara andades, lyfta fötterna, höll riktningen rakt fram i snöig skogsterräng, över stock och sten.
Hoppade högt över en stor trädstam som låg över vägen.
Bara malde på, fortare och framåt.
Svettades, grät, sparkade lite igen.

Har varit och hämtat pappas grejer på sjukhuset. Fick en papperskasse med hans kläder etc.
Den ställde jag i garaget. Tar det sen.

Börjar känna att jag sov taskigt inatt, tung i ögonen.
Imorgon ska jag avreagera mig på mitt söndagspass med skidgänget. Att vila från träning är inte ett alternativ för mig, tvärtom.
The show must go on.

23.30 inatt ringde en sjuksköterska från avd. 15 på Västerås lasarett till mig och berättade att min pappa hastigt dog sent igår kväll på deras avdelning.

Jag satt med mobiltelefonen i handen, slog pappas nr. Sedan raderade jag hans hemnr och mobilnr ur telefonen.
Någon slags chock reaktion, tror jag.

Åkte till sjukhuset med en god vän (min man var hemma med vår sovande son).
Det var skönt att se att pappa inte alls var sig lik och det var uppenbart att hans kropp låg där, hans skal var tomt.
Livskraften borta, utflugen. Någon helt annanstans.

Vi satt där en stund vid pappas säng, pratade med både varandra och med honom.
Pappa hade börjat bli kall när vi åkte från sjukhuset vid 1-tiden inatt.

Jag har börjat ta in det; han är död. Han är död.

Nu ska jag springa en löprunda för alla tankar och minnen som dyker upp.
Bloggen kommer en tid att förändra sin karaktär en aning, konstigt vore det annars.

Jag är präst till yrket, men för första gången i mitt liv är jag nu närmast anhörig. Det känns än så länge overkligt.

Nu drar jag på mig löpkläderna och skorna, tillägnar denna löprunda till min pappa, Roger.
Jag älskar dig.