Prästens löparblogg

Har haft en skön maratondag; först jobbade jag som präst och sedan bytte jag prästskjortan mot mina arbetskläder på gymmet.
Jag mådde bra av att ha fullt upp idag. Skrattade ihop med mina härliga jobbarkompisar i Skinnskattebergs församling. Och hade några givande timmar på gymmet med min träningskund.

Laddar mentalt för en tung dag imorgon; besöket på begravningsbyrån tillsammans med min bror.
Ska springa långpass innan, mosa minst 15 km. Jag skiter i om det är -15, jag tänker springa fort och lätt.
Låta alla tankar komma, låta gråten komma om den vill, låta mig känna av ilskan som puttrar under ytan.
Ska nog skrika lite könsord också, det brukar hjälpa ibland.

Idag kom det upp en sådan tydlig bild av pappa och mig. Jag var kanske 5-6 år och vi åkte färja. Det var hysteriskt höga vågor; alla på färjan mådde riktigt illa. Spydde huller om buller.
Alla utom två; pappa och jag. Vi satt och åt i lugn och ro medan mamma var kritvit i ansiktet och hade fullt sjå att undvika att spy rakt över bordet.
”Hur kan ni äta nu?????” undrade hon.
Pappa och jag tittade på varandra och flinade, sen sa han till mamma:
”Men Irene, är det säkert att du inte vill smaka, det var jättegott”. Då tror jag hon sprang iväg och spydde…..
Hahahahahahaha, gud va roligt vi hade åt alla som mådde så illa. Vi tyckte bara det var mysigt att det kittlade lite i magen.
Tyvärr mår jag i vuxen ålder illa om jag åker Kålmasken på Eskilstuna zoo. Hade gärna ärvt pappas stålmage….

Nu ska jag dricka vatten. Morgondagen skulle jag helst vilja slippa.
Här står det nu ett antal osynliga könsord:

Sov rätt ok inatt, vaknade strax innan klockan ringde.
En kvart senare, var jag utanför dörren iklädd mina löparkläder.
Direkt när jag började springa, kom tankarna. Jag såg pappa framför mig, som den levande, leende person har oftast var. Men en cigg i handen (han slutade röka förra våren, men hela min uppväxt, så minns jag honom med en cigg i handen).
Han rökte på ett rätt kul sätt; typ 3 bloss och sedan fimpade han med fingertopparna för att en liten stund senare röka tre bloss till på samma cigg.

Sprang och letade psalmer till begravningen.
Det blir en begravning fri från både Blott en dag och Härlig är jorden.
Så såg jag dödsannonsen framför mig.
Det är än så länge plågsamt att tänka att den kommer att stå i tidningen snart.
Vill ha en bild med något typiskt för murare, inget kors, det var inte alls han.

Vet att han är där på andra sidan nu och oroar sig över att vi ska ta hand om hans lägenhet och hans proppfulla förråd.
Vi är flera som kommer göra det tillsammans, så det går nog rätt bra. Även om det känns för jävligt.

Löprundan gick fort idag, jag sprang fort.
Jag får tacka pappa för att jag kommer vara i en utmärkt form till årets Stockholm Marathon….