Prästens löparblogg

Fan va trött man blir på tramsgalor som Idrottsgalan. Vilken klubb för inbördes beundran. Och vilka stela leenden på de som var nominerade men inte vann.
De log med munnen, men tänkte ”Helvete, jag var ju MYCKET bättre.” Och deras applåderande såg stelt och aggressivt ut, ungefär som de slog ihjäl en myggsvärm framför ansiktet.

Jag kom på en absurd rubrik på tex en krönika idag. Jag jobbade på gymmet under dagen, tränade några härliga kunder. Spann lunchpasset och sprang fartintervaller. Var tillbaka nu ikväll och hade mitt yogapass.
Någon gång under arbetsdagen ploppade följande rubrik upp: ”Få fram ditt sex-pack på magen med hjälp av din sorg!”
Det är säkert en rubrik som en skittidning som Veckorevyn skulle kunna anamma.

Faktum är att vår kropp är ett intressant fenomen. Jag som både är utövande träningsnarkoman och yrkesverksam personlig tränare, blir förundrad över vår fysiologi.
Trots pappas bortgång, så har jag inte känt mindre aptit (jag är motsatsen till tröstätare).
Jag har ätit som vanligt, tränat som vanligt (läs: aningen mer) och ändå så har jag nu, istället för mina vanliga 4 synliga magrutor, börjat oplanerat få fram även de två nedersta magrutorna.
Jag erkänner villigt att det känns coolt…
Tror att jag kan stoltsera med att vara en av de få prästerna i Sverige med ett synligt sexpack på magen just nu.

Imorgon blir det tidig löprunda innan frukost igen.