Prästens löparblogg

Nu märks det i hela mitt system att det närmar sig.
Jag var i Stockholm igår och hela stan är tapetserad med reklam för Stockholm Marathon på lördag. Det sög till lite i magen när vi åkte förbi alla reklamskyltar.
Längtan, bävan, iver.
Jag är en av dem som står i startfältet på lördag, detta myller av människor. 20 000 anmälda, man räknar med att kanske 18 000 startar. Jag är en av dem. Det känns riktigt bra.

Imorgon börjar jag den lilla kolhydratladdningen, med lilla menar jag verkligen lilla. Det finns inget värre än att springa och känna sig tung.
Jag kommer inte att överdosera kolhydrater innan loppet på lördag, men jag kommer ge mer utrymme för kolhydrater än för protein de närmaste dagarna.
Imorgon blir det en vitargobar plus vanlig portion pasta till lunch & middag. Likaså på onsdag, samma upplägg.
På torsdag och fredag drar jag i mig några resorb och på fredag drar jag ned på kolhydraterna lite.
Själva laddningen av glukos sker alltså framför allt tis-tors denna vecka. Dessa dagar dricker jag också extra mycket vatten, eftersom man då lättare laddar kolhydraterna i kroppen. Man sväller inuti liksom….

Träning i marathon veckan:
Idag måndag cyklat 16 km, haft spinningpass och styrketränat biceps, rygg, triceps & mage.
Tisdagmorgon: Vanlig distanslöpning ca 7 km
Onsdagmorgon: distanslöpning ca 6 km i planerad tävlingsfart.
Torsdag: Cykla 16 km, funktionell styrketräning
Fredagmorgon: Myslöprunda i lugnt tempo ca 5 km
Lördag kl. 14: Stockholm Marathon.
Söndag: Troligen grönsak i soffan med film & godis. Men känner jag mig själv slinker det nog ganska säker in ett yogapass hemma på söndag.
Vilodagar är för amatörer…

Måndag nästa vecka planerar jag att träna som vanligt, liksom löpningen beräknas ske som vanligt nästa vecka om inget oförutsett händer under de 42 km jag ska njuta av på lördag.

Idag ska jag bara fira min son som fyller år, imorgon börjar uppladdningen på riktigt.

Hade tänkt fartintervaller idag, men min kropp ville springa milen på Björnön i ett bra tempo (hade inte pulsklockan på mig, men sprang milen idag på ca 48-49 min). Så fartintervallerna får vänta tills fredag morgon.

Idag kändes benen oerhört lätta, det var underbar luft, så andningen flöt på av sig själv. Löprundan idag var ett Halleluja-moment. Hittade steady state fort, sprang förbi alla i spåret (utan att ha det som mål, det bara blev så) och en mil idag kändes som 2 km. Var helt oberörd när jag var färdig.

Det vill jag ha den 5 juni också; ett Halleluja-moment. I af största delen av de 42 125 metrarna….
Och så vill jag ha VARMT, gärna ca 25 grader och sol. Är man blatte så är man. Idag är det ca 13 grader.
Alldeles för kallt för att vara slutet på maj. Blir nästan lite förbannad.

Nu ska jag cykla mina 8 km till jobbet på gymmet. Men först lunch; pastasallad.

Skulle ha bloggat igår och sammanställt föregående träningsvecka, men kom inte in på bloggen igår. Knas i maskineriet. Men idag var allt som vanligt igen.

Förra veckan sprang jag många mil, eftersom jag bl annat klämde till med 27 km i fredags och 12 km igår. Lägg därtill ca 4 mil till under veckan.

Efter gårdagens 12 km-runda kändes mina vader lika mjuka som två fiolsträngar. De hade sannerligen fått vad de tålde från fredag-sön med utmanande löpning alla dessa tre dagar i sträck.

Som tur var hade jag sedan tidigare en inbokad massage idag hos fantastiska Rebecka, som masserade mina ben innan Lidingöloppet i fjol.

Efter att idag ha cyklat 8 km, tränat styrka, kört mitt lunchspinningpass, så grep hon tag i mina ben. Jag menar bokstavligt. Det gjorde fasansfullt ont på just vaderna och hon hummade ”väldigt stela”….och ”skrik om du vill”.
Tack så väldigt mycket.
Jag skrek inte direkt, mer utstötte ett molande läte när hon tryckte på vissa punkter på vaderna samt masserade området kring utsidan av knäna.

Efter en halvtimmes knådning med mina hårt tränande ben, hoppade jag ned från britsen och njöt av att känna mig hur lätt som helst. Hon hade lyckats få bort stelheten och krampkänslan i vaderna. Underbart!

Varje gång jag ligger där på britsen, tänker jag ”varför gör jag inte detta oftare?”, men samtidigt gör det så förbannat ont att jag förstår varför jag drar mig för det….

Har en till massage inbokad innan Maran. Dagen innan, den 4 juni, har jag 55 min inbokat bara ben med en massör vid namn Mattias. Jag ser nästan fram emot det…

Sammanställning pass förra veckan: ett spinning, ett yoga, ett core, två styrkepass i gymmet & fem löprundor varav ett jättelångpass, ett fartintervallpass, ett längre distanspass och två vanliga distanspass. Lägg därtill drygt 4 mil vanlig cykling ute.

En sådan träningsvecka som jag nyss rivit av, kräver så mycket mat…Och jag som annars inte är särskilt förtjust i sötsaker, har denna vecka ätit både godis & glass ett par gånger bara för att fylla på med snabba kolhydrater efter långa träningspass. Om jag sitter med en fleecefilt och fryser fast det är 23 grader inne, vet jag att det i regel beror på kolhydratbrist. Då är det bara att fylla på…

Mat äter jag ju redan som en häst, denna vecka har jag vissa dagar ätit tre riktiga lagade måltider, alltså bytt ut ett av mellanmålen till riktig mat.
Det är superviktigt att känna efter vad kroppen ropar efter när man tränar så mycket som jag gör. Oftast kräver den mer mat än man får i sig bara i matväg, så tack både protein- och kolhydrattillskott för att ni finns!!!

Nedräkningen har börjat. Nästa vecka kl. 14 går startskottet i Stockholm Marathon 2010. Jag har startnr K584. Ses vi i vimlet?

Idag sprang jag det sista riktigt långa passet innan Stockholm Marathon den 5 juni. Jag valde att springa backig terräng i skog. För er som känner till spåren på Rocklunda, så gick min tur idag såhär:
Sprang från Apalby Friskcenter till spåren bakom gamla Rocklunda-hallen. Sprang först milspåret och sedan 15 km innan jag sprang tillbaka till Apalby friskcenter. Summa 27 km ganska exakt.

Löpkänslan idag var super. Kände mig lätt och taggad. Fick dock krampkänsla i magen efter ca 8 km, troligen för att jag testade en ny energidricka, som jag hade med mig i vätskebältet. Fick göra en avstickare (rännskita) och sedan var jag på banan igen. Inget mer krångel med magen under löprundan, tack & lov!

Det där med att känna av magen händer nog alla långdistanslöpare lite då & då. Jag brukar klara mig bra, men idag var det tydligt att det berodde på mitt lilla experiment med den nya energidrickan.

I vätskebältet hade jag fyllt två flaskor med vatten ,en med energidryck och i facket hade jag med mig sportgelé (den är jag van vid).
Det enda jag inte gillar med att springa långpass, är att behöva släpa på vätskebältet runt midjan. Det är verkligen i vägen, även om det sitter fast och väger lite. Men springer man över 15 km, så är bältet ett måste om man inte kan dricka vatten & få i sig energi under banan….

Bra luft & temperatur idag, ca 22 grader, växlande sol & moln.

Det är en makalöst härlig känsla att springa såhär långt och känna att kroppen fixar en sådan belastning. Visst känner man av lite i vissa muskelkfästen, men det vore märkligt annars. Långdistanslöpning sliter & bygger upp på samma gång.
Sedan är det ljuvligt att kunna äta hur mycket som helst & ändå ser man likadan ut.
Jag väger mig ju nästan aldrig, tycker vikten i kilo är rättså ointressant. Lägg därtill att jag är förhållandevis tung för att vara långdistanslöpare. Dels har jag tung kroppsdensitet och dels älskar jag ju att styrketräna med vikter & vägrar sluta med det bara för att minska ett par kilo i muskelmassa. Dock är det en fördel att vara lätt när man springer långt. Så är det bara.
Och så vill jag inte se ut som en typisk långdistansare i kroppen, de som ser ut som de har varit på svältkurs…Så jag tänker fortsätta styrketräna, köra spinning, pump, core & yoga parallellt med löpträningen. Ju mer all-round man är i sin träning, desto bättre för kroppen. Dock ska man träna det man vill bli bra i mest!

Nu ska jag kyla ned mina hälsenor, som fick vad de tålde i den backiga terrängen idag. Imorgon blir det lugn återhämtningsrunda.

Idag ska jag äta både glass & godis, min kropp skriker efter snabba kolhydrater just nu. Och bland det bästa med löpningen är att den säger åt kroppen vad den behöver i matväg. Nu säger den:LAKRITS!!!!!

Drygt två veckor kvar till Stockholm Marathon 2010. Det börjar kännas i magtrakten och i kroppen.
Helt perfekt timing på värmen. Både igår morse och i morse kunde jag springa i knälånga tights och kortärmad löpartröja. Helt underbart!!!!

Igår blev det terränglöpning ca 8 km. Idag blev det asfalt ca 8 km. Imorgon styrketräning, fredag blir det långpass ca 27 km.

Jag vill ha ca 25 grader & sol på tävlingsdagen. Det är mitt rätta element. Då mår alla mina iranska gener toppen.
Snart lunchdags. Just denna vecka äter jag proteinrikt, vill ge musklerna bränsle inför belastningen den 5 juni.
Kolhydratladdningen kör jag igång med på onsdagen i Marathon-veckan.
Men fram till dess väntar några tuffa löprundor…

Nu börjar det dra ihop sig på riktigt. Exakt tre veckor kvar idag till startskottet den 5 juni kl. 14. Det känns i magtrakten.
TV4 brukar direktsända Stockholm Marathon.

Idag uppdaterade jag min sommarlöpgarderob rejält på Kungsgatan 23 (Löplabbet). Fast jag blev sur över att all kolhydratladdning fanns på Herrshopen.
Tror de kolhydratladdning bara gäller karlar eller????? Grrrrrr. I helvete att vi har jämställdhet i detta land. Det är långt kvar….
Jag stegade iaf in på Herravdelningen och plockade på mig ett gäng Vitargobars, som jag ska ladda med veckan innan Maran. Tog några sportgelé-tuber också. De var visst slut hemma.
Förut laddae jag med Vitargo-drycken, men den är så oerhört äcklig att jag har svårt att få ned skiten. Sedan förra årets lopp har jag bytt till deras bars med samma effekt. De är bara lite äckliga. De går ner. Med massor av vatten till. Alternativet att äta dubbla portioner pasta ett par dagar före loppet går fetbort. Man blir tung och känner sig som en idislande ko på grönbete.

Denna vecka har jag sprungit flera vanliga distanspass och ett långpass på två mil bara på asfalt. Imorgon blir det fartintervaller.
5 löppass denna vecka, ett styrkepass, ett yogapass, två spinningpass och 30 min core.

Veckan som kommer planerar jag förutom vanliga distanspass och fartlek ett riktigt långt pass. På fredag har jag siktet inställt på en 27 km-runda. Det ser jag fram emot.

Har två inspikade massager innan Maran.
Annars kommer jag träna ungefär som nu hela vägen fram. Det är bara amatörer som tror att man ska vila veckan innan ett stort lopp. Om man vilar för mycket veckan innan man ska springa, blir musklerna slöa och icke samarbetsvilliga. Det gäller att hitta en balans mellan en bra kolhydratladdning utan att bli för tung, att känna sig fräsch i benen (massage) och ha ett bra saltförråd i kroppen (resorb).

Jag är ju ingen tävlingsmänniska alls. Men ett rekord som vore coolt att slå är svärmors på Maran. När hon var drygt 60 bast sprang hon Stockholm Marathon på 3.53.
Hon skulle bli så härligt sur om jag slår henne. Jag har tagit hennes rekord på Lidingöloppets 3 mil. Jag tog hennes rekord med 2 minuter. Hennes bästa var 2.53. I fjol sprang jag på 2.51.
Så slår jag inte svärmor i år, så kommer jag göra det ett annat år. Det ska bli fett kul.

Imorse sprang min 9-åring 3.5 km bara sådär. Han hade ett mycket bra löpsteg (arv från mig). Han cyklade med mig och maken när vi sprang. Maken och sonen vände efter 3.5 km (jag sprang lite längre). Maken drog upp en sträckning i vaden just när han skulle springa tillbaka de 3.5 km och fick cykla hem på sonens cykel. Sonen sprang utan ett knyst och utan att stanna. Ser fram emot löprundor tillsammans med sonen i framtiden .

Imorgon ska jag springa i mina nya löpkläder. Det är kärlek det!

Kan se tillbaka på en bra och varierad träningsvecka.
Har sprungit 6 löppass, kört ett yogapass, ett spinningpass och två träningspass på gymmet med mestadels funktionell träning.

Veckans löppass såg ut som följer:
Tisdagmorgon vanligt distanspass ca 8 km
Onsdagmorgon uppvärmning, fartintervaller= tio fartintervaller på ca 30 sek var med någon minuts vila emellan, därefter nerjogg.
Torsdag vanligt distanspass ca 9 km
Fredag sprang ca 13 km i tröskelfart, dvs den hastighet som är precis innan man får mjölksyra. Fredagens runda var också väldigt backig.
Lördag vanligt distanspass ca 8 km
Söndag en mil i lugnt tempo

I torsdags anlände mitt startbevis till Stockholm Marathon den 5 juni. Helt klart sög det rejält i magen när jag fick se beviset. Det närmar sig….Mitt startnr på Maran är K584. Om man vill följa mig under loppet den 5 juni (som några har uttryckt önskan om) kan man gå in på Stockholm Marathons officiella hemsida och följa instruktionerna. Man få då mina mellantider sms:at till sin mob och ser såklart även när jag väl är i mål.
Men det bästa är att ha människor på plats i Stockholm som står längs vägen och hejar på, så kan och vill du, stå längs banan och heja!!!! Det är en folkfest utan dess like.

Snart ska jag och maken på sonens dansuppvisning i Bombardier Arena. Livet är trots allt mer än löpning….Även om både familjen & löpningen tillhör det viktigaste i mitt liv .