Exakt tre veckor kvar!
Nu börjar det dra ihop sig på riktigt. Exakt tre veckor kvar idag till startskottet den 5 juni kl. 14. Det känns i magtrakten.
TV4 brukar direktsända Stockholm Marathon.
Idag uppdaterade jag min sommarlöpgarderob rejält på Kungsgatan 23 (Löplabbet). Fast jag blev sur över att all kolhydratladdning fanns på Herrshopen.
Tror de kolhydratladdning bara gäller karlar eller????? Grrrrrr. I helvete att vi har jämställdhet i detta land. Det är långt kvar….
Jag stegade iaf in på Herravdelningen och plockade på mig ett gäng Vitargobars, som jag ska ladda med veckan innan Maran. Tog några sportgelé-tuber också. De var visst slut hemma.
Förut laddae jag med Vitargo-drycken, men den är så oerhört äcklig att jag har svårt att få ned skiten. Sedan förra årets lopp har jag bytt till deras bars med samma effekt. De är bara lite äckliga. De går ner. Med massor av vatten till. Alternativet att äta dubbla portioner pasta ett par dagar före loppet går fetbort. Man blir tung och känner sig som en idislande ko på grönbete.
Denna vecka har jag sprungit flera vanliga distanspass och ett långpass på två mil bara på asfalt. Imorgon blir det fartintervaller.
5 löppass denna vecka, ett styrkepass, ett yogapass, två spinningpass och 30 min core.
Veckan som kommer planerar jag förutom vanliga distanspass och fartlek ett riktigt långt pass. På fredag har jag siktet inställt på en 27 km-runda. Det ser jag fram emot.
Har två inspikade massager innan Maran.
Annars kommer jag träna ungefär som nu hela vägen fram. Det är bara amatörer som tror att man ska vila veckan innan ett stort lopp. Om man vilar för mycket veckan innan man ska springa, blir musklerna slöa och icke samarbetsvilliga. Det gäller att hitta en balans mellan en bra kolhydratladdning utan att bli för tung, att känna sig fräsch i benen (massage) och ha ett bra saltförråd i kroppen (resorb).
Jag är ju ingen tävlingsmänniska alls. Men ett rekord som vore coolt att slå är svärmors på Maran. När hon var drygt 60 bast sprang hon Stockholm Marathon på 3.53.
Hon skulle bli så härligt sur om jag slår henne. Jag har tagit hennes rekord på Lidingöloppets 3 mil. Jag tog hennes rekord med 2 minuter. Hennes bästa var 2.53. I fjol sprang jag på 2.51.
Så slår jag inte svärmor i år, så kommer jag göra det ett annat år. Det ska bli fett kul.
Imorse sprang min 9-åring 3.5 km bara sådär. Han hade ett mycket bra löpsteg (arv från mig). Han cyklade med mig och maken när vi sprang. Maken och sonen vände efter 3.5 km (jag sprang lite längre). Maken drog upp en sträckning i vaden just när han skulle springa tillbaka de 3.5 km och fick cykla hem på sonens cykel. Sonen sprang utan ett knyst och utan att stanna. Ser fram emot löprundor tillsammans med sonen i framtiden 
.
Imorgon ska jag springa i mina nya löpkläder. Det är kärlek det!