27 km avverkade i tuff terräng!
Idag sprang jag det sista riktigt långa passet innan Stockholm Marathon den 5 juni. Jag valde att springa backig terräng i skog. För er som känner till spåren på Rocklunda, så gick min tur idag såhär:
Sprang från Apalby Friskcenter till spåren bakom gamla Rocklunda-hallen. Sprang först milspåret och sedan 15 km innan jag sprang tillbaka till Apalby friskcenter. Summa 27 km ganska exakt.
Löpkänslan idag var super. Kände mig lätt och taggad. Fick dock krampkänsla i magen efter ca 8 km, troligen för att jag testade en ny energidricka, som jag hade med mig i vätskebältet. Fick göra en avstickare (rännskita) och sedan var jag på banan igen. Inget mer krångel med magen under löprundan, tack & lov!
Det där med att känna av magen händer nog alla långdistanslöpare lite då & då. Jag brukar klara mig bra, men idag var det tydligt att det berodde på mitt lilla experiment med den nya energidrickan.
I vätskebältet hade jag fyllt två flaskor med vatten ,en med energidryck och i facket hade jag med mig sportgelé (den är jag van vid).
Det enda jag inte gillar med att springa långpass, är att behöva släpa på vätskebältet runt midjan. Det är verkligen i vägen, även om det sitter fast och väger lite. Men springer man över 15 km, så är bältet ett måste om man inte kan dricka vatten & få i sig energi under banan….
Bra luft & temperatur idag, ca 22 grader, växlande sol & moln.
Det är en makalöst härlig känsla att springa såhär långt och känna att kroppen fixar en sådan belastning. Visst känner man av lite i vissa muskelkfästen, men det vore märkligt annars. Långdistanslöpning sliter & bygger upp på samma gång.
Sedan är det ljuvligt att kunna äta hur mycket som helst & ändå ser man likadan ut.
Jag väger mig ju nästan aldrig, tycker vikten i kilo är rättså ointressant. Lägg därtill att jag är förhållandevis tung för att vara långdistanslöpare. Dels har jag tung kroppsdensitet och dels älskar jag ju att styrketräna med vikter & vägrar sluta med det bara för att minska ett par kilo i muskelmassa. Dock är det en fördel att vara lätt när man springer långt. Så är det bara.
Och så vill jag inte se ut som en typisk långdistansare i kroppen, de som ser ut som de har varit på svältkurs…Så jag tänker fortsätta styrketräna, köra spinning, pump, core & yoga parallellt med löpträningen. Ju mer all-round man är i sin träning, desto bättre för kroppen. Dock ska man träna det man vill bli bra i mest!
Nu ska jag kyla ned mina hälsenor, som fick vad de tålde i den backiga terrängen idag. Imorgon blir det lugn återhämtningsrunda.
Idag ska jag äta både glass & godis, min kropp skriker efter snabba kolhydrater just nu. Och bland det bästa med löpningen är att den säger åt kroppen vad den behöver i matväg. Nu säger den:LAKRITS!!!!!
Tags: Heléne Leijon