Mumma med massage efter en hektisk träningsvecka!
Skulle ha bloggat igår och sammanställt föregående träningsvecka, men kom inte in på bloggen igår. Knas i maskineriet. Men idag var allt som vanligt igen.
Förra veckan sprang jag många mil, eftersom jag bl annat klämde till med 27 km i fredags och 12 km igår. Lägg därtill ca 4 mil till under veckan.
Efter gårdagens 12 km-runda kändes mina vader lika mjuka som två fiolsträngar. De hade sannerligen fått vad de tålde från fredag-sön med utmanande löpning alla dessa tre dagar i sträck.
Som tur var hade jag sedan tidigare en inbokad massage idag hos fantastiska Rebecka, som masserade mina ben innan Lidingöloppet i fjol.
Efter att idag ha cyklat 8 km, tränat styrka, kört mitt lunchspinningpass, så grep hon tag i mina ben. Jag menar bokstavligt. Det gjorde fasansfullt ont på just vaderna och hon hummade ”väldigt stela”….och ”skrik om du vill”.
Tack så väldigt mycket.
Jag skrek inte direkt, mer utstötte ett molande läte när hon tryckte på vissa punkter på vaderna samt masserade området kring utsidan av knäna.
Efter en halvtimmes knådning med mina hårt tränande ben, hoppade jag ned från britsen och njöt av att känna mig hur lätt som helst. Hon hade lyckats få bort stelheten och krampkänslan i vaderna. Underbart!
Varje gång jag ligger där på britsen, tänker jag ”varför gör jag inte detta oftare?”, men samtidigt gör det så förbannat ont att jag förstår varför jag drar mig för det….
Har en till massage inbokad innan Maran. Dagen innan, den 4 juni, har jag 55 min inbokat bara ben med en massör vid namn Mattias. Jag ser nästan fram emot det…
Sammanställning pass förra veckan: ett spinning, ett yoga, ett core, två styrkepass i gymmet & fem löprundor varav ett jättelångpass, ett fartintervallpass, ett längre distanspass och två vanliga distanspass. Lägg därtill drygt 4 mil vanlig cykling ute.
En sådan träningsvecka som jag nyss rivit av, kräver så mycket mat…Och jag som annars inte är särskilt förtjust i sötsaker, har denna vecka ätit både godis & glass ett par gånger bara för att fylla på med snabba kolhydrater efter långa träningspass. Om jag sitter med en fleecefilt och fryser fast det är 23 grader inne, vet jag att det i regel beror på kolhydratbrist. Då är det bara att fylla på…
Mat äter jag ju redan som en häst, denna vecka har jag vissa dagar ätit tre riktiga lagade måltider, alltså bytt ut ett av mellanmålen till riktig mat.
Det är superviktigt att känna efter vad kroppen ropar efter när man tränar så mycket som jag gör. Oftast kräver den mer mat än man får i sig bara i matväg, så tack både protein- och kolhydrattillskott för att ni finns!!!
Nedräkningen har börjat. Nästa vecka kl. 14 går startskottet i Stockholm Marathon 2010. Jag har startnr K584. Ses vi i vimlet?
Tags: Heléne Leijon
Lördagen den 5 juni skulle jag också ha klämt in….kl. 14.