Prästens löparblogg

Drygt 5 månader kvar till Stockholm Marathon, som går av stapeln lördagen den 5 juni. Start kl. 14.
Jag längtar!!!!!

En härlig nyårsdag.
-6, vindstilla. Sov till 12, drog upp maken ur sängen och drog med honom på en lugn löprunda.
Det är nyttigt att springa med någon med ett annat löptempo än ens eget ibland.
Min man springer aningen långsammare än vad jag gör när jag springer själv.
Vi sprang och pratade.
Jag springer mina långpass i prattempo, annars går det betydligt fortare när jag springer.
Prata är inte att tänka på under mina vanliga distanspass, möjligen korthuggna svar som ja eller nej eller kanske eller tyst.

Att ibland springa med någon som springer snabbare än vad man själv gör, är också bra träning. Ibland kan det vara svårt att pressa sig själv att dra upp tempot under en längre tid i löpspåret. Springer man med någon som springer snabbare, har man ju liksom inget val. Det är bara att haka på!

Jag är en ensam-löpare. Ibland kan det vara kul som omväxling att springa med löparkompis, men för min del så är den stora behållningen med löpning att bara få vara.
Andning, tankar, löpsteg blir ett. Här och nu-perspektivet.
Det går lite om intet om man alltid springer med löpkompis.
Men detta är en smaksak! Vissa löpare gillar att springa i grupp eller med en kompis jämt.

Löprundan idag var som en lisa för själen. Stilla snöfall, skön terräng, lätt att andas (ja, jag är inte bakis, är för dålig på att festa för att kunna bli bakis).

Jag drog iväg lite snabbare än maken under några kilometer idag. Behövde känna tempo och pulsökning.

Nu blir det en skön kväll med familjen.

Jag jobbar ju som personlig tränare och kostrådgivare sedan många år tillbaka.
För de allra flesta funkar det allra bäst om man tillsammans med sin kund sätter upp mål. T ex: hur mycket vill du gå ned i vikt? Hur långt skulle du vilja kunna springa i sträck?
Eller styrkemässigt; man vill stärka rygg, mage, ben etc. Man kanske vill slippa ha ont i axlar, rygg etc.
Och så finns det ett mål som faktiskt är det vanligaste: man vill helt enkelt må bättre och bli snyggare. Fåfängan ska inte föraktas!
En människa som är nöjd med hela sig själv får bra självkänsla och kan tillåta sig att vara generös mot andra.
Jag erkänner villigt att jag själv är fåfäng, väldigt fåfäng.
Jag säger som Madonna: Jag ska aldrig bli fet!
Det må låta provokativt och i sånt fall så bjuder jag på det. Men jag vet också att om man vill ha hälsan i behåll, så är det ett åtagande livet ut.
Kroppen skiter fullständigt i om man tränar en gång/år eller äter nyttig mat en gång/månad.
Kroppen kräver rutiner och vanor. Mer om det här på bloggen snart.
Jag skriver det igen; man behöver bestämma sig. Jag har gjort det;
JAG SKA ALDRIG BLI FET!!!!
Och ännu viktigare; jag har valt att leva ett aktivt liv för att jag mår bäst av det.
Det ger både kropp & själ bränsle.
Så Gott Nytt 2010, våga vägra fetma!

Som jag tidigare skrev, så springer jag ju de flesta löprundorna innan frukost.

Oftast har jag tankat bra dagen innan och kan ge mig ut på helt fastande mage på morgonen, men det händer såklart att jag vaknar ashungrig.
Sådär så att man bara vet att det kommer inte funka, om jag inte får energitillförsel.
Glöm alla konstigheter, ta fram Nutellaburken och en sked. Sleva i dig en sked eller ett par och man springer utav bara den!
Nutella har en bra sammansättning för löparen; mycket kolhydrater och mycket fett. Perfekt innan löprundan.
Så Nutella finns det ALLTID i vårt skafferi.