Prästens löparblogg

Att vakna innan klockan ringer kl. 5.30 hör inte till vanligheterna. Men idag gjorde jag det. Slog upp mina bruna kl. 5.28 och hasade min 36-åriga kropp ur sänghalmen. Maken la kudden över huvudet (en egenhet han alltid gör mina löpmornar…).
En snabb blick på termometern och jag kände djup tillfredsställelse: + 5. Och ljust och ingen snö.
Så imorse sprang jag skogsterräng och njöt i fulla drag över att kunna välja en annan löprunda än på cykelbanor.
Känns ofantligt lyxigt!!!!!

Sprang på i ett helt ok tempo, sprang och drog in vårdofterna, hörde fåglarna kvittra och uppfylldes av livet självt. Magiskt!

Jag behövde verkligen rensa min hjärna från gårdagens energitjuv jag stötte på. Blir alltid lika fascinerad hur en enskild person kan dränera andra på kraft & energi. För det finns få egenskaper som är värre än bitterhet, avundsjuka & missunnsamhet. Dessa tre tillsammans hos en enda person….Say no more. Just den kombinationen stötte jag ihop med under gårdagen.
Men nu börjar den personen sakta men säkert blekna och jag kan bara citera Strindberg ur dramat Ett drömspel:
Det är synd om människorna….

Nu full speed in i arbetsdagen. Imorgon bitti får jag springa igen. Lycka!