Prästens löparblogg

Att flyga i luften, det är det som gör den stora skillnaden mellan löpning och all annan träning; att faktiskt LYFTA fötterna från marken regelbundet och andas i takt med löpsteget.
Enkelheten gör löpningen genial. Och det allra bästa är att vi är gjorda för löpningen. Vår kropp, vår fysik är gjord för att löpa. Vi människor har sprungit i alla tider.

När det just nu är en massa äcklig snö (jag är 100% sommarmänniska och tycker det är bullshit med uttryck som ”alla årstider har sin charm”. I helvete heller. Vintern suger. Från början till slut.
Hellre ett slaskigt, regnigt, blåsigt november än den här skiten med minusgrader och snö.
Men faktum är att mitt vinterhat var ännu värre innan jag började löpträna ute året runt.
Löpningens möjligheter och endorfinkickar har fått mig att stå ut med dessa kalla (meningslösa) månader.

Längdåkning är ett bra sätt att träna hela kroppen, men jag känner mig fängslad med stavar i händerna och skidor på fötterna.
Ett sånt jävla släpande till skillnad från att dra på sig löpardojorna och flyga i luften.
Längdåkningen är ett hasande och så är det alltid bakhalt.
Med vinterbonade löpdojor med ispiggar blir det inte halt. Det är bara att mala på. Bara att springa.
Snart smälter äntligen snön och vi året-runtlöpare får tillbaka ALLA spår som egen egendom (med undantag för alla fjantiga stavgångare, som slafsar runt med stavarna i händerna och tar upp hela spåret, grrrrrrrrr).

Just nu är det längdåkarna som har lagt beslag på hela underbara milspåret på Björnön här i Västerås. Vi löpare har en liten fjuttbit att springa på i snömodden bredvid de perfekt dragna längdspåren.
Tack så jävla mycket. Periodare som faller av i mars, fettar på sig ännu mer och skulle aldrig falla sig in i att börja springa (det gäller såklart inte alla, men många).
När jag sprang milen förra gången fick jag ilskna blickar av skidåkarna. Jag stirrade tillbaka. De äger inte spåret, bara för de nyss har köpt längdskidor och tycker att de är jättehurtiga. Skulle vara kul att se hur de mådde, om de sprang över Västerbron andra varvet på Stockholm Marathon. Moahaaaaaaaaaaaaaa.

Imorgon bitti blir det snömoddslöpning i alla skitsnö som har kommit idag. Det finns dock en stor fördel med snömoddslöpning; baksida lår och rumpa får sig en rejäl omgång….. Det blir bra till Maran, snart bara underbara 4 månader kvar. Och då är det garanterat snöfritt. YES!

This entry was posted on onsdag, januari 27th, 2010 at 22:59 and is filed under Heléne Leijon. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.