Arbetsdag och danslektion
Det var skönt att åka till jobbet i Skinnsberg imorse. Det är så fina människor i församlingen, så äkta och varma.
Jag ser tillbaka på gårdagens rensning i pappas lägenhet som något nästan absurt, overkligt.
Det blev genast mer verkligt ikväll, när maken kom hem från Sälen och frågade varför det stod en vit plastblomma i en vattenkupa med vatten anno -60 på byrån.
Faktum är att den blomman har följt mig genom livet; först innan mina föräldrar skilde sig, hemma hos oss och sedan hemma hos pappa.
Den är fruktansvärt ful, smaklös. Ändå älskar jag den.
Sonen valde att vi skulle ta hem den (han tyckte den var cool), det känns extra bra att det inte bara var min nostalgi som avgjorde saken 
.
Ikväll började äntligen min dans igen.
Det är så befriande att dansa. Återupptog dansandet för ett par år sedan. Jag dansade från jag var 4 år och upp till ca 20-årsåldern. Dansade balett, jazzdans, fridans, stepp och modern dans.
Att börja igen, var lite som att hitta hem.
Nu dansar jag en vuxenmixlektion av balett, modern och jazz. Sonen och jag dansar lektionerna efter varandra på söndagar. Det är så rart så man nästan blir tårögd.
Imorgon håller jag i lunchspinning och på kvällen är det mitt yogapass.
Men jag tänker klämma fartintervaller på löpbandet också….