Stenhård benträning och gråtattack i solariet
Min pappa, Roger Leijon, var en prestigelös arbetare, jag vågar påstå att han var Västerås bästa murare/plattläggare.
Han hade en enorm yrkesstolthet.
Han hatade hierarkier och översitteri. Han fnös åt etiketter och titlar: ”jävla trams”, sa han alltid om människor som satte sig över andra i betydelse.
Han var också mannen som svor i varannan mening. Om han ville ha krattan, sa han inte ”kan jag få krattan”, han sa ”kan jag få krattjäveln”.
Han hade händer stora som dasslock och benmuskler som en byggare.
Han älskade sitt arbete, många är de kök och badrum han har lagt i Västerås med omnejd. Han gillade att arbeta hårt.
Många är de murare i stan som har haft honom som förebild, det är sannerligen en konst att kakla ett tak t ex…..
Pappa var en enkel man med MÅNGA åsikter, som han mer än gärna diskuterade. Vi hade inte alltid samma åsikter, men mig lyssnade han alltid på när vi diskuterade. Det gällde inte alla….;-)
Idag höll jag mitt pumppass med skidgänget. Jag var rätt aggressiv idag, la på mycket mer på stången än jag brukade och så bara MOSADE jag, så jävla skönt, för att uttrycka mig som pappa skulle ha gjort.
Och mjölksyran har sällan varit så skön som idag, det riktigt brann i låren.
Efter passet, la jag mig i solariet och gjorde två saker samtidigt; grät och blev brun. ”fan va effektiv du är”, hör jag pappa säga och flina.
Saknaden är enorm.
Tags: Heléne Leijon
Hallo Helen!
Jag lider med dig, trots att jag hitintills varit förskonad från dödsfall, i min nära omgivning, så kan jag tänka mig den otroliga tomhet som du känner.
Tack för en trevlig och inspirerande blogg, nu ska jag försöka ta tag i mig själv ifråga om träning då vågen visar närmare 85 och jag bara är 164. Du inspirerar och entusiasmerar.
Kramar från gia
Tack! Lycka till med träningen! Kram
Hej igen Helén!
Ja du, önskar det fanns nåt jag kunde säga eller göra för att underlätta. Men det går ju inte. Det enda, som hjälpt mig, är att låta sig själv ”vara” i det tror jag. Fast å andra sidan så har alla sitt sätt att bearbeta sorg.
Det låter som att det var med din pappa om med min när det gäller deras jobb. Jag har fått oerhört mycket kommentarer och stöd från polisen. Pappa var oerhört duktig på sitt jobb han också. Det var jobbet och familjen han levde för.
Sedan han dog är det en enorm tomet, men det har också infunnit sig någon slags trygghet i att jag kommer att få träffa honom igen. Och jag har också en stark känsla av att han är med mig ändå. Det har hänt så många underliga saker så att jag känner mig nästan säker på att han är det. Det kanske låter underligt, men så är det.
Jag lider med dig och tänker mycket på dig och din familj.
Sköt om dig.
Kram från Jenny C.
Hej fina Jenny!
Tack för att du delar med dig dina fina tankar. Jag känner som du någonstans mitt i all kaos just nu; Pappa finns med mig tills vi ses igen.
Och det är som du skriver, man måste bara vara i sorgen.
Här och nu, hur jävligt det än är just nu.
Kram
Heléne
AsVlml https://goldentabs.com/