Ja du, önskar det fanns nåt jag kunde säga eller göra för att underlätta. Men det går ju inte. Det enda, som hjälpt mig, är att låta sig själv ”vara” i det tror jag. Fast å andra sidan så har alla sitt sätt att bearbeta sorg.

Det låter som att det var med din pappa om med min när det gäller deras jobb. Jag har fått oerhört mycket kommentarer och stöd från polisen. Pappa var oerhört duktig på sitt jobb han också. Det var jobbet och familjen han levde för.

Sedan han dog är det en enorm tomet, men det har också infunnit sig någon slags trygghet i att jag kommer att få träffa honom igen. Och jag har också en stark känsla av att han är med mig ändå. Det har hänt så många underliga saker så att jag känner mig nästan säker på att han är det. Det kanske låter underligt, men så är det.

Jag lider med dig och tänker mycket på dig och din familj.

Sköt om dig.
Kram från Jenny C.

Jag lider med dig, trots att jag hitintills varit förskonad från dödsfall, i min nära omgivning, så kan jag tänka mig den otroliga tomhet som du känner.

Tack för en trevlig och inspirerande blogg, nu ska jag försöka ta tag i mig själv ifråga om träning då vågen visar närmare 85 och jag bara är 164. Du inspirerar och entusiasmerar.

Kramar från gia