Prästens löparblogg

Har haft en skön maratondag; först jobbade jag som präst och sedan bytte jag prästskjortan mot mina arbetskläder på gymmet.
Jag mådde bra av att ha fullt upp idag. Skrattade ihop med mina härliga jobbarkompisar i Skinnskattebergs församling. Och hade några givande timmar på gymmet med min träningskund.

Laddar mentalt för en tung dag imorgon; besöket på begravningsbyrån tillsammans med min bror.
Ska springa långpass innan, mosa minst 15 km. Jag skiter i om det är -15, jag tänker springa fort och lätt.
Låta alla tankar komma, låta gråten komma om den vill, låta mig känna av ilskan som puttrar under ytan.
Ska nog skrika lite könsord också, det brukar hjälpa ibland.

Idag kom det upp en sådan tydlig bild av pappa och mig. Jag var kanske 5-6 år och vi åkte färja. Det var hysteriskt höga vågor; alla på färjan mådde riktigt illa. Spydde huller om buller.
Alla utom två; pappa och jag. Vi satt och åt i lugn och ro medan mamma var kritvit i ansiktet och hade fullt sjå att undvika att spy rakt över bordet.
”Hur kan ni äta nu?????” undrade hon.
Pappa och jag tittade på varandra och flinade, sen sa han till mamma:
”Men Irene, är det säkert att du inte vill smaka, det var jättegott”. Då tror jag hon sprang iväg och spydde…..
Hahahahahahaha, gud va roligt vi hade åt alla som mådde så illa. Vi tyckte bara det var mysigt att det kittlade lite i magen.
Tyvärr mår jag i vuxen ålder illa om jag åker Kålmasken på Eskilstuna zoo. Hade gärna ärvt pappas stålmage….

Nu ska jag dricka vatten. Morgondagen skulle jag helst vilja slippa.
Här står det nu ett antal osynliga könsord:

This entry was posted on tisdag, januari 12th, 2010 at 23:17 and is filed under Heléne Leijon. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.