Prästens löparblogg

Hade tänkt fartintervaller idag, men min kropp ville springa milen på Björnön i ett bra tempo (hade inte pulsklockan på mig, men sprang milen idag på ca 48-49 min). Så fartintervallerna får vänta tills fredag morgon.

Idag kändes benen oerhört lätta, det var underbar luft, så andningen flöt på av sig själv. Löprundan idag var ett Halleluja-moment. Hittade steady state fort, sprang förbi alla i spåret (utan att ha det som mål, det bara blev så) och en mil idag kändes som 2 km. Var helt oberörd när jag var färdig.

Det vill jag ha den 5 juni också; ett Halleluja-moment. I af största delen av de 42 125 metrarna….
Och så vill jag ha VARMT, gärna ca 25 grader och sol. Är man blatte så är man. Idag är det ca 13 grader.
Alldeles för kallt för att vara slutet på maj. Blir nästan lite förbannad.

Nu ska jag cykla mina 8 km till jobbet på gymmet. Men först lunch; pastasallad.

Skulle ha bloggat igår och sammanställt föregående träningsvecka, men kom inte in på bloggen igår. Knas i maskineriet. Men idag var allt som vanligt igen.

Förra veckan sprang jag många mil, eftersom jag bl annat klämde till med 27 km i fredags och 12 km igår. Lägg därtill ca 4 mil till under veckan.

Efter gårdagens 12 km-runda kändes mina vader lika mjuka som två fiolsträngar. De hade sannerligen fått vad de tålde från fredag-sön med utmanande löpning alla dessa tre dagar i sträck.

Som tur var hade jag sedan tidigare en inbokad massage idag hos fantastiska Rebecka, som masserade mina ben innan Lidingöloppet i fjol.

Efter att idag ha cyklat 8 km, tränat styrka, kört mitt lunchspinningpass, så grep hon tag i mina ben. Jag menar bokstavligt. Det gjorde fasansfullt ont på just vaderna och hon hummade ”väldigt stela”….och ”skrik om du vill”.
Tack så väldigt mycket.
Jag skrek inte direkt, mer utstötte ett molande läte när hon tryckte på vissa punkter på vaderna samt masserade området kring utsidan av knäna.

Efter en halvtimmes knådning med mina hårt tränande ben, hoppade jag ned från britsen och njöt av att känna mig hur lätt som helst. Hon hade lyckats få bort stelheten och krampkänslan i vaderna. Underbart!

Varje gång jag ligger där på britsen, tänker jag ”varför gör jag inte detta oftare?”, men samtidigt gör det så förbannat ont att jag förstår varför jag drar mig för det….

Har en till massage inbokad innan Maran. Dagen innan, den 4 juni, har jag 55 min inbokat bara ben med en massör vid namn Mattias. Jag ser nästan fram emot det…

Sammanställning pass förra veckan: ett spinning, ett yoga, ett core, två styrkepass i gymmet & fem löprundor varav ett jättelångpass, ett fartintervallpass, ett längre distanspass och två vanliga distanspass. Lägg därtill drygt 4 mil vanlig cykling ute.

En sådan träningsvecka som jag nyss rivit av, kräver så mycket mat…Och jag som annars inte är särskilt förtjust i sötsaker, har denna vecka ätit både godis & glass ett par gånger bara för att fylla på med snabba kolhydrater efter långa träningspass. Om jag sitter med en fleecefilt och fryser fast det är 23 grader inne, vet jag att det i regel beror på kolhydratbrist. Då är det bara att fylla på…

Mat äter jag ju redan som en häst, denna vecka har jag vissa dagar ätit tre riktiga lagade måltider, alltså bytt ut ett av mellanmålen till riktig mat.
Det är superviktigt att känna efter vad kroppen ropar efter när man tränar så mycket som jag gör. Oftast kräver den mer mat än man får i sig bara i matväg, så tack både protein- och kolhydrattillskott för att ni finns!!!

Nedräkningen har börjat. Nästa vecka kl. 14 går startskottet i Stockholm Marathon 2010. Jag har startnr K584. Ses vi i vimlet?

Idag sprang jag det sista riktigt långa passet innan Stockholm Marathon den 5 juni. Jag valde att springa backig terräng i skog. För er som känner till spåren på Rocklunda, så gick min tur idag såhär:
Sprang från Apalby Friskcenter till spåren bakom gamla Rocklunda-hallen. Sprang först milspåret och sedan 15 km innan jag sprang tillbaka till Apalby friskcenter. Summa 27 km ganska exakt.

Löpkänslan idag var super. Kände mig lätt och taggad. Fick dock krampkänsla i magen efter ca 8 km, troligen för att jag testade en ny energidricka, som jag hade med mig i vätskebältet. Fick göra en avstickare (rännskita) och sedan var jag på banan igen. Inget mer krångel med magen under löprundan, tack & lov!

Det där med att känna av magen händer nog alla långdistanslöpare lite då & då. Jag brukar klara mig bra, men idag var det tydligt att det berodde på mitt lilla experiment med den nya energidrickan.

I vätskebältet hade jag fyllt två flaskor med vatten ,en med energidryck och i facket hade jag med mig sportgelé (den är jag van vid).
Det enda jag inte gillar med att springa långpass, är att behöva släpa på vätskebältet runt midjan. Det är verkligen i vägen, även om det sitter fast och väger lite. Men springer man över 15 km, så är bältet ett måste om man inte kan dricka vatten & få i sig energi under banan….

Bra luft & temperatur idag, ca 22 grader, växlande sol & moln.

Det är en makalöst härlig känsla att springa såhär långt och känna att kroppen fixar en sådan belastning. Visst känner man av lite i vissa muskelkfästen, men det vore märkligt annars. Långdistanslöpning sliter & bygger upp på samma gång.
Sedan är det ljuvligt att kunna äta hur mycket som helst & ändå ser man likadan ut.
Jag väger mig ju nästan aldrig, tycker vikten i kilo är rättså ointressant. Lägg därtill att jag är förhållandevis tung för att vara långdistanslöpare. Dels har jag tung kroppsdensitet och dels älskar jag ju att styrketräna med vikter & vägrar sluta med det bara för att minska ett par kilo i muskelmassa. Dock är det en fördel att vara lätt när man springer långt. Så är det bara.
Och så vill jag inte se ut som en typisk långdistansare i kroppen, de som ser ut som de har varit på svältkurs…Så jag tänker fortsätta styrketräna, köra spinning, pump, core & yoga parallellt med löpträningen. Ju mer all-round man är i sin träning, desto bättre för kroppen. Dock ska man träna det man vill bli bra i mest!

Nu ska jag kyla ned mina hälsenor, som fick vad de tålde i den backiga terrängen idag. Imorgon blir det lugn återhämtningsrunda.

Idag ska jag äta både glass & godis, min kropp skriker efter snabba kolhydrater just nu. Och bland det bästa med löpningen är att den säger åt kroppen vad den behöver i matväg. Nu säger den:LAKRITS!!!!!

Drygt två veckor kvar till Stockholm Marathon 2010. Det börjar kännas i magtrakten och i kroppen.
Helt perfekt timing på värmen. Både igår morse och i morse kunde jag springa i knälånga tights och kortärmad löpartröja. Helt underbart!!!!

Igår blev det terränglöpning ca 8 km. Idag blev det asfalt ca 8 km. Imorgon styrketräning, fredag blir det långpass ca 27 km.

Jag vill ha ca 25 grader & sol på tävlingsdagen. Det är mitt rätta element. Då mår alla mina iranska gener toppen.
Snart lunchdags. Just denna vecka äter jag proteinrikt, vill ge musklerna bränsle inför belastningen den 5 juni.
Kolhydratladdningen kör jag igång med på onsdagen i Marathon-veckan.
Men fram till dess väntar några tuffa löprundor…

Nu börjar det dra ihop sig på riktigt. Exakt tre veckor kvar idag till startskottet den 5 juni kl. 14. Det känns i magtrakten.
TV4 brukar direktsända Stockholm Marathon.

Idag uppdaterade jag min sommarlöpgarderob rejält på Kungsgatan 23 (Löplabbet). Fast jag blev sur över att all kolhydratladdning fanns på Herrshopen.
Tror de kolhydratladdning bara gäller karlar eller????? Grrrrrr. I helvete att vi har jämställdhet i detta land. Det är långt kvar….
Jag stegade iaf in på Herravdelningen och plockade på mig ett gäng Vitargobars, som jag ska ladda med veckan innan Maran. Tog några sportgelé-tuber också. De var visst slut hemma.
Förut laddae jag med Vitargo-drycken, men den är så oerhört äcklig att jag har svårt att få ned skiten. Sedan förra årets lopp har jag bytt till deras bars med samma effekt. De är bara lite äckliga. De går ner. Med massor av vatten till. Alternativet att äta dubbla portioner pasta ett par dagar före loppet går fetbort. Man blir tung och känner sig som en idislande ko på grönbete.

Denna vecka har jag sprungit flera vanliga distanspass och ett långpass på två mil bara på asfalt. Imorgon blir det fartintervaller.
5 löppass denna vecka, ett styrkepass, ett yogapass, två spinningpass och 30 min core.

Veckan som kommer planerar jag förutom vanliga distanspass och fartlek ett riktigt långt pass. På fredag har jag siktet inställt på en 27 km-runda. Det ser jag fram emot.

Har två inspikade massager innan Maran.
Annars kommer jag träna ungefär som nu hela vägen fram. Det är bara amatörer som tror att man ska vila veckan innan ett stort lopp. Om man vilar för mycket veckan innan man ska springa, blir musklerna slöa och icke samarbetsvilliga. Det gäller att hitta en balans mellan en bra kolhydratladdning utan att bli för tung, att känna sig fräsch i benen (massage) och ha ett bra saltförråd i kroppen (resorb).

Jag är ju ingen tävlingsmänniska alls. Men ett rekord som vore coolt att slå är svärmors på Maran. När hon var drygt 60 bast sprang hon Stockholm Marathon på 3.53.
Hon skulle bli så härligt sur om jag slår henne. Jag har tagit hennes rekord på Lidingöloppets 3 mil. Jag tog hennes rekord med 2 minuter. Hennes bästa var 2.53. I fjol sprang jag på 2.51.
Så slår jag inte svärmor i år, så kommer jag göra det ett annat år. Det ska bli fett kul.

Imorse sprang min 9-åring 3.5 km bara sådär. Han hade ett mycket bra löpsteg (arv från mig). Han cyklade med mig och maken när vi sprang. Maken och sonen vände efter 3.5 km (jag sprang lite längre). Maken drog upp en sträckning i vaden just när han skulle springa tillbaka de 3.5 km och fick cykla hem på sonens cykel. Sonen sprang utan ett knyst och utan att stanna. Ser fram emot löprundor tillsammans med sonen i framtiden .

Imorgon ska jag springa i mina nya löpkläder. Det är kärlek det!

Kan se tillbaka på en bra och varierad träningsvecka.
Har sprungit 6 löppass, kört ett yogapass, ett spinningpass och två träningspass på gymmet med mestadels funktionell träning.

Veckans löppass såg ut som följer:
Tisdagmorgon vanligt distanspass ca 8 km
Onsdagmorgon uppvärmning, fartintervaller= tio fartintervaller på ca 30 sek var med någon minuts vila emellan, därefter nerjogg.
Torsdag vanligt distanspass ca 9 km
Fredag sprang ca 13 km i tröskelfart, dvs den hastighet som är precis innan man får mjölksyra. Fredagens runda var också väldigt backig.
Lördag vanligt distanspass ca 8 km
Söndag en mil i lugnt tempo

I torsdags anlände mitt startbevis till Stockholm Marathon den 5 juni. Helt klart sög det rejält i magen när jag fick se beviset. Det närmar sig….Mitt startnr på Maran är K584. Om man vill följa mig under loppet den 5 juni (som några har uttryckt önskan om) kan man gå in på Stockholm Marathons officiella hemsida och följa instruktionerna. Man få då mina mellantider sms:at till sin mob och ser såklart även när jag väl är i mål.
Men det bästa är att ha människor på plats i Stockholm som står längs vägen och hejar på, så kan och vill du, stå längs banan och heja!!!! Det är en folkfest utan dess like.

Snart ska jag och maken på sonens dansuppvisning i Bombardier Arena. Livet är trots allt mer än löpning….Även om både familjen & löpningen tillhör det viktigaste i mitt liv .

30 april, en bra dag att springa 30 km, årets hittills längsta löprunda, som en liten uppladdning för maran.
12 grader, lite vind, lite sol, lite mulet.

Jag ställde undan mina vinterbonade ASICS imorse och drog fram mina nya lätta Asics DS trainer.
Sprang i ett par likadana förra vår-sommarsäsongen och jag älskar dess fjäderlätthet. Löpkänslan i ASICS DS trainer är helt makalös. Det enda negativa med skon, är att den är lite för lite dämpad för oss som pronerar. Men jag har tränat en del löpteknik denna hemska vintersäsong, så jag belastar inte min pronation så mycket i mitt löpsteg längre.

Min kära man kom hem med mina favoritstrumpor häromdagen; X-socks, som har en markerad höger-strumpa och en markerad vänster-strumpa. Dessutom en flärp ovanför hälen, som hjälper strumpan att sitta kvar och inte glida på foten. Det är utmärkt när man springer långt, som jag gjorde idag. Lägg därtill att de andas, och helt enkelt är den bästa löpstrumpan i världen. Det är t om två års garanti på X-socks….
Innan jag drog på mig strumporna kletade jag i vanlig ordning på mig vaselin på hela fötterna. Motverkar blåsor och skavsår.

Drog iväg strax innan 9.30 och kände direkt att det skulle gå lätt idag. Det är bara en känsla man får ibland. Och jag hittade steady state rätt fort.
Dagens runda; sprang hemifrån Framnäs till Rocklunda, sprang 15 km i Rocklundaspåret, sprang till Apalby friskcenter och fyllde på vätskebältet, sprang via stan och sen via hamnen tillbaka hem igen. Uppskattar det till ganska exakt 30 km och idag gick det på 2.38.

Nu känner jag mig lite mysig i baksida lår, men inte så farligt stum ändå.

Idag var det en riktigt bra löprunda!!! Mina nya skor lät mig nästan flyga ovanför marken, jag hade laddat vätskebältet med vatten, energidryck och energigele. Jag hade aningen för varmt på mig på överkroppen, bra att veta till nästa långpass.
Men det känns fantastiskt skönt att känna att kroppen utan vidare pallar 30 km och skulle ha orkat mer därtill. YES!
Imorgon blir det lugn återhämtningsrunda, myslöpning med maken.
Överväger just nu att äta upp hela innehållet i kylskåpet. Detta är inte hungerskänslor, det är JAG SKA HA MAT NU-KÄNSLOR!!!!!

Trevlig Valborg!

Ca 12 grader, lite vind och sol.
Utrustning idag: crafts tunna löpartights, crafts tunna underställströja, vindtät löparjacka (SOC), X-socks, solbrillor och såklart världens bästa ASICS.
Det var skön luft idag. Jag sprang med pulsklocka på mig. Valde att börja i rätt lugnt tempo för att efter ca 3 km ligga i ett stadigt tempo på ca 5 min/km.
Jag kom in i ett härligt flow och började dra någonstans vid 11 km. Pulsen började öka till ca 165, men jag ville inte ha upp den över 165, så jag försökte hålla 5 min/km-tempo rakt igenom. Jag sprang mina 17 km idag på 1.25. Det känns som ett ok tempo.

Sprang och tänkte på tjejlopp. Jag är ju som bekant allergisk mot företéelsen. ”Tjejmil, tjejvättern, tjejvasan, vårruset”. Tillåt mig att spy.
Alla dessa tjejlopp är en ren och sann kvinnofälla. Bara dess existens säger åt vissa brudar att aldrig ens tänka tanken på att springa full-längdslopp, eftersom tjejloppen är så in i helvete bra på att marknadsföra sig. Deras marknadsföring går liksom ut på att vara ”ett alternativ för kvinnor”. In my ass.
Nej, brudar därute, VÅGA VÄGRA BRUDLOPP!!!!
Hur svårt är det att springa 5 km eller en mil? Att dessutom göra det med bara brudar omkring sig måste vara extremt plågsamt. Jag har för avsikt att ALDRIG prova.
Jag trivs ypperligt med att ha mestadels män omkring mig på loppen. Det är rakt, enkelt, inga krusiduller och fullständigt fokus på löpningen. Inget jävla kafferep a la Vårruset.

Nu ska ätas pasta innan jag och sonen ska se Grease ikväll.
Snart bara en månad kvar till Stockholm Marathon. Från och med nästa veckas träning, kommer jag börja trappa upp ännu lite mer med backträning, intervaller och längre långpass.
Löpning & träning är livet, en dag utan träning, är en meningslös dag. Därför har jag inga vilodagar.

Två tidiga löprundor, igår morse och imorse, ljuvlig luft, dock aningen kallare än de senaste veckorna.
Igår gick löprundan i skogsterräng i rätt bra tempo.
Idag blev det bara asfalt.
På fredag morgon blir det fartintervaller och på lördag blir det ett långpass i solen, som jag har beställt till dess.

Pulsklockan är nu som ny med ett nytt batteri, så den ska jag ha på mig både på fredag och lördag.
Annars springer jag bara ibland med pulsklocka. Det är lätt att man blir helt fixerad vid sina pulsslag, när man har klockan på armen. Då är risken stor att man tas över av pulsklockans liv och inte av kärleken till löpningen.
Förr sprang jag alla rundor med klockan på mig, nu springer jag med klocka någongång ibland.
Dock är den ett utmärkt hjälpmedel till att hitta både sin steady state-puls och sina toppar. På långpass är den bra, så att man ser till att pulsen inte blir för hög under för lång tid. Då vill man ju ligga rättså jämnt, så att man orkar länge.
Däremot vill man ha hög pulsträning när man kör fartintervaller eller mosar backar.
Den är också ett utmärkt hjälpmedel att se hur fort pulsen sjunker efter en fartintervall.
Imorgon blir det styrketräning, mycket bål och rygg tänker jag inrikta mig på då.

Morgonens stora snöflingor fick mig först på dåligt humör…Här har jag gått och laddat i veckan inför dagens långpass och så vaknar man till ett typiskt aprilväder; lika underhållande som Ugglas hemska musik…
Men plötsligt vände det; snöflingorna fick nog och det började ljusna på himlen. Vid 10-tiden strålade solen och termometern visade på 7 grader. Perfekt för ett långpass.

Jag fick in en bra rytm från början och kunde hålla ett jämnt tempo hela löprundan. Tyvärr sprang jag utan pulsklocka idag, eftersom den är inlämnad för byte av batteri. Jag får hämta den i em.
Jag inledde dagens långpass med att springa milen på Björnön motsols. Den är betydligt mer kuperad åt det hållet.
Efter motsolsvarvet, sprang jag milen medsols för att till sist avsluta långpasset med att springa 1.25, så att jag fick ihop till en halvmara 21.25 km.

Kroppen kändes stark och uthållig. Härligt!!!! Bådar gott inför den 5 juni. Då ska jag ju springa dubbelt så långt som idag….
Efter löprundan sprutade endorfinerna i kroppen och jag ville göra som Ronja: utbrista i ett riktigt vårskrik.
Men jag drack en Gainomax istället.

Imorgon blir det återhämtningsrunda. Kommer att få lite träningsvärk i vaderna, tror jag.
Träningsvärk=kärlek.