Prästens löparblogg

Jag är aningen förbluffad över min egen insats. Hade ett hemligt mål på 3.45. Jag sprang in på 3.42. Med rättså stela lår förvisso, men pigg för övrigt.
Loppet gick bra, delade upp det i tre mentala delar.
Del 1: Första varvet på 17 km.
Del 2: 17 km-30 km
Del 3: 30 km-mål.
Vid 28 km började låren kännas lite stumma, men ingen dramatisk stumhet. De bar ju mig in i mål utan att jag tappade fart sista delen.
Kunde spurta in på Stadion på slutet. Den känslan är obeskrivbar; att komma in på ett kokande Stadion.
Vid 41 km börjar man se Stadion och det är rysningar på ryggen. Då sket jag i att låren gjorde ont, då bara ökade jag farten. Mosade förbi massor av löpare sista kilometern. En härlig känsla!

Fick energi av alla som hejade på efter vägen, extra tack till alla som stod vid sidan och alla ni som tänkte på mig! Ni hjälpte mig till denna prestation!

Hade ingen psykdipp detta år som förra. Då ville jag strypa mig själv vid 27 km.
I år hade jag ett fint flow och höll ett jämnt tempo genom hela Maran.

Hade laddat riktigt bra innan, behöver minnas denna laddning inför Lidingöloppet i september.

Idag måndag mår benen ok, även om de är lite stumma. Idag har jag cyklat 16 km, haft spinningpass och ikväll ska jag ha yogapass. Yogan kommer göra susen för stelheten.
Imorgon bitti blir det löprunda igen . Jag längtar.

This entry was posted on måndag, juni 7th, 2010 at 17:11 and is filed under Heléne Leijon. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.